
Sista helgen i september och sista helgen innan Olofs kontrakt på Diakonia gick ut, fick vi låna Diakonias bil. Vi körde redan fredag eftermiddag mot Sajama som ligger på gränsen mot Chile och som är Bolivias högsta berg på drygt 6500 möh. Första natten stannade vi på ett trevligt litet hostel i en by på vägen. Framemot kvällen började det hagla (det snöar väldigt sällan på det svenska sättet med vackra snöflingor, utan hagel är det vanliga "snöfallet") och vi klädde på oss våra varmaste vinterkläder och gick ut för att göra en snögubbe. På morgonen var det vitt överallt.

Vi åkte vidare mot Sajama och den nationalpark som omger berget och spanade efter vicuñas, de små vilda släktingarna till lamadjur som finns i området.
Och snart kunde vi se dem skutta fram över vägen.


I parken såg vi några flamingo vid en sjö. Tyvärr skrämde Olivia dem när hon skulle foto-grafera.

Framemot lunch åkte vi för att se gejsrar som hade sprutat 2-3 meter högt vid vårt förra besök, men nu puttrade de bara. Efter att ha misslyckats med att få eld i primusköket, kom vi dock på att vi kunde laga mat i en av gejsrarna och det gick alldeles utmärkt och gick väldigt fort.
Sedan letade vi upp en varm källor och låg i ett dike med bara huvudet ovanför vattenytan och drog oss för att gå upp i hagel och kyla för att klä på oss.
Natten till söndagen tillbringade vi på det mysiga men ganska dyra stället Tomarapi inne i nationalparken. Vi åt god mat, vegetarisk middag och pannkakor till frukost och tog långa sollcellsvarma duschar. Utvilade och varma hade vi ett bra utgångsläge för att bege oss uppför Sajama. Vi åkte med bill första biten och gick sen ungefär en timme uppför de kullar som omger berget. När vi hade Sajama rakt framför oss, stannade Sofia, Adrian och Olivia för att beundra utsikten medan Olof fortsatte uppför. Flera timmar senare då vi börjat bli ganska oroliga, kom Olof äntligen ned med skosulorna som lossnat i handen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar