Bolivianska ryttarmästerskapen

Förra veckan var det dags för de årliga bolivianska mästerskapen i dressyr och hoppning. Både Sofia och Olivia startade i dressyr och Olivia red även hoppningen.

Redan på söndagen kördes hästarna upp till tävlings-platsen och varje häst-skötare som följde med fick 3-4 hästar att ta hand om. De hade byggt fina provisoriska stallar i ridhuset och varje klubb hade tilldelats en sadelkammare där stallskötarna även sov på madrasser.

På måndagen var det veterinärbesiktning som Olivia skötte för både Porthos och Tunari. De klarade sig bra, men några hästar från vår klubb fick kommentaren att de var för magra och det är tyvärr så att många hästar magrat av de senaste veckorna eftersom man inte fått tag på tillräckligt med hö att köpa, och eftersom det snålas med pengar i slutet av året. Vi har dock köpt en lastbil fin havrehalm med havren kvar, samt köpt in oss på det hö som många ryttare just köpt hem, så våra hästar ska nog snart kunna gå upp i vikt igen.

På tisdagen började tävlingsveckan med dressyrklasserna och det blev lite konstigt för mig (Sofia) för jag kunde inte få mer än några timmars ledigt från jobbet. Tog taxi till tävlingsplatsen och tillbaka till kontoret igen, men var så nervös att jag inte fick så mycket gjort de där dagarna. Man började med klasserna Mascotas (för barn upp till 12 år) samt Infantiles (för barn upp till 14 år) Samtidigt som Infantiles reds även Abierta som är en öppen klass för vuxna som inte är redo för mer. Båda dessa klasser är ungefär som LC i Sverige.

Den klassen Sofia och Olivia skulle rida heter Mayores Segunda, en klass vars första dag har ett program som i Sverige skulle motsvaras ungefär av LA:0. Här rider vi fram med vacker utsikt över La Paz.

Olivia och Tunari tittar på när Sofia och Porthos rider sitt program.

Tunari är ganska ung och har inte ridits ordentligt mer än några månader, men han gjorde iallafall ett bra framträdande precis utanför placering.

Här ser ni Sofia och Porthos rida första dagens program med vilket de vann klassen med 64%.

Även på onsdagen var upplägget detsamma, och de 9 startanden desamma, men nu med ett svårare program, ungefär som det svenska LA:5. Vi red också i omvänd startordning från dagen innan. Tunari hade problem med de enkla bytena och var allmänt lite spänd. Här är Olivia på väg in på banan på en lite spänd och ivrig Tunari.

Porthos gick inte heller lika bra. De vann dock även den dagens klass, men med endast 60%. Fjonken viftar med Sydafrikas flagga under prisutdelningen. Hade jag varit boliviansk medborgare, hade det här resultatet gett mig mästartiteln, nu gick den istället till andrapristagaren.

Sista klassen och högsta klassen var Mayores Primera, vilket i Sverige var ungefär som MsvB båda dagarna. Där startade endast två gamla militärgubbar, en general och en överste. Ingen av dem gick särskilt bra och det var nog mer välvilja från domarna som gjorde att de båda fick över 55% och därmed kunde bli guld- respektive silvermedaljörer. De gick visserligen i en högre samlingsgrad än vad Porthos klarar av ännu så länge, men annars utförde de rörelserna ganska dåligt, ett år till så ska vi nog kunna klå dem.

På torsdagen började så hoppklasserna. Även här var det uppdelat i olika nivåer, ännu fler än i dressyren. Lägst är Escuela (70 cm) som man bara får rida första året man tävlar. Därefter kommer barnklasserna Mascotas (80-90 cm) och Infantiles (90-100 cm). Här Catarina Pereira från vår klubb på Predilecto.

På samma nivå som Infantiles, är Caballos Novicios (unghästklass) som Olivia och Tunari var med i samt Quinta (5e) för äldre hästar och ryttare. Sen finns det alla nivåer: Cuarta, 4e på 100-110; Tercera, 3e på 110-120; Segunda, 2a på 120-130 upp till Primera, 1a på 130-140 cm.

I Primera red min tränare, Moshé på sin lilla häst Polo och jag tror att han var glad bara att komma runt banan för oavsett om han erkänner det för sina militärkolleger eller inte, så föredrar han dressyr framför hoppning.