En historisk dag

För första gången i dess snart 50-åriga historia har Kenya fått en konstitution/grundlag och idag firar man den genom en allmän helgdag fylld av militärparader och festligheter i centrum.
Vid självständigheten 1963 tog de över den brittiska och under årens lopp har den sen modifierats tills den mest liknade en schweizerost. Var och en av de tre presidenterna som funnits har lagt till de lagar de velat för att öka sin makt eller göra populistiska manövrar oftast utan att ens tillfråga parlamentet. Parlamentet har å andra sidan fått full frihet att till exempel sätta sina egna löner och är därför bättre betalda än tex Barack Obama vilket satiriker har roligt åt då man sagt att Obama kan komma hem till Kenya som parlamentsledamot som sitt nästa karriärssteg.
I en folkomröstning för några veckor sen röstade en klar majoritet av folket äntligen igenom det nya grundlagsförslaget som stötts och blötts i decennier. Den största oenigheten det senaste året har varit paragraferna om abort och om de sk "khadi courts". Precis innan folkomröstningen hamnade även en markägarparagraf i rampljuset.
Alla dessa har dock bara varit brickor i det politiska spelet och inget som egentligen varit stora delar av konstitutionen. Men i en kultur där man litar på sina politiker i vått och torrt oavsett vad de säger, bara för att man är säker på att politikerna från andra folkgrupper annars tar makten vilket skulle vara en katastrof, blir det ett spel utan innehåll.
Det finns en klausul i den nya grundlagen som talar om att bara de som är de rättmätiga ägarna till marken ska få sälja den. Men på grund av mycket byråkrati finns det många som inte har ordentliga papper på att de äger sin mark oftast för att de de köpte den av inte heller hade det. Några grundlagsmotståndare använde detta för att sprida propaganda om att all mark som köpts utan papper skulle konfiskeras så fort den nya grundlagen träder i kraft. I vissa områden var genomslaget för denna propaganda enormt och 90% röstade emot den nya konstitutionen.
Abort och khadi courts är båda frågor som kyrkan drivit hårt. Kyrkan har en orehört stark roll och det prästerna säger det följer man. Under oroligheterna efter valet 2007 var det en del präster som uppmanade folk att slå tillbaka mot sina motståndare och detta ledde till riktiga masakrer i vissa fall.
Abort är inte tillåtet enligt den nya grundlagen men det finns en klausul om att undantag kan göras om det är fara för moderns liv och det anser kyrkan ger läkaren alldeles för stor makt att bestämma över liv och död.
Khadi courts är ett råd av muslimska ledare på kommunnivå som löser mindre tvister som inte behöver gå till polisen och det formella domstolsväsendet. Kyrkan är emot att dessa skulle erkännas i grundlagen eftersom det var en särbehandling av muslimer. Men samtidigt drev kyrkan flera andra paragrafer som gav kristna särbehandling så det blev inte så trovärdigt.

Förstaklassare

Fjonken har visserligen “börjat skolan” tre gånger redan så på ett sätt var det inte en fullt så historisk dag idag, men första dagen i ettan är nog ändå en viktig milstolpe.
Redan för två år sen fick han börja “nollan” ihop med sin kompis Tofte men som ni kunde läsa här på bloggen så varade det bara en dag innan han var tillbaka i dagis.
Sen efter jul fick han äntligen börja skolan. I höstas sen var den en ny klass då “nollan” läste ihop med ettan. Han hann under de 1,5 åren i nollan göra det mesta av ettans kurs också, men trots ny lärare får han fortsätta framåt därifrån han är i det som nu är en 1-3:a
Fjonken längtade hela sommaren på att få börja skolan igen, både för att han älskar att lära sig och för sina kompisar. Här på morgonen håller han på att slå knut på sig själv i väntan på att vi ska åka på uppropet.Nya rektorn presenterar alla lärare och förändringarna inför det nya läsåret. Fjonken längst tv sen klasskompisarna Ivan, Daniel, Tomas och i kanten Alexander.Vi gick sen upp i klassrummet som är samma han hade förra året men som de slagit ut en vägg i för att få plats med alla 15 barn. Tyvärr glömde jag fotografera där men jag ska ta mig dit snart för att göra det.

Är Kenya ett hopplöst fall?

Sedan folkomröstningen om en ny grundlag för nån vecka sen som slutade väldigt mycket lugnare än valen för två år sen, började jag få lite mer tro på Kenya. Kanske skulle folket som tidigare brytt sig mer om att slåss mot sina grannar än mot sina korrupta politiker nu få en nystart och en gemensam grund att bygga landet på. Men på efter diskussioner med några kolleger över lunchen idag blev jag åter pessimistisk.

I valet för 2,5 år sen bröt det nästan ut inbördeskrig efter de allmänna valen som var väldigt jämna och en nödlösning blev att bjuda in oppositionspolitikern till att bli premiärminister och regera ihop med presidenten. Men grundproblemet som består i att hela den politiska arenan inte handlar om något annat är stam/folkgrupp har inte lösts och mina kolleger säger att enda anledningen till att det inte blev oroligheter den här gången var att ledarna för de två lägren/partierna/folkgrupperna var på samma sida.

De hävdade att oavsett hur välutbildade, beresta, upplysta folk är så kommer de alltid i första hand vara lojala mot sin stam/ folkgrupp och först i andra hand bry sig om sina andra landsmän. Ingen skulle någonsin kunna rösta emot det som deras ledare/stam/folkgrupp står för och därför har ju inget i grunden ändrats. De blir uppgivna över hur korrupta politikerna är, men alternativet att rösta fram helt nya politiker finns inte för förutom de komplicerade stam/folkgruppsindelningen, finns också en tro om att politiker är ett släkte för sig, personer som måste ha varit i politiken i ett kvarts eller ett halvt sekel för att kunna spelet.

I tidningen häromdagen var det en ledare om hur kenyaner anses som ledande i Afrika på många områden, men att de inte klarar att hålla ordning i sitt eget land. Kenya har en väldigt kompetent, högutbildad befolkning och många internationellt framgångsrika affärsmän och ändå har de så inkompetenta politiker.

Och när en kollega som är framgångsrik, utbildad utomlands och i övrigt väldigt klarsynt, gift över stam/folkgruppsgränserna, berättade att hennes man som är från en väldigt patriarkal folkgrupp har gett deras barn namn från hans familj och vill uppfostra dem enligt hans traditioner, undrar jag om det blir nån större förändring i nästa generation. Men jag hoppas förstås.