Varför då?

Jag trodde att Fjonken redan kommit in i "varför-då-perioden", men nu inser jag vad det egentligen betyder. Det handlar inte om att vara frågvis och undra över allt, utan helt enkelt om att inte kunna säga något annat än "varför då?".
Jag hade en slags föreställning om att jag som en god mor, skulle ge honom svaret på alla sina funderingar, att jag inte skulle avfärda honom med ett "därför" utan istället ta hans frågor på allvar. Men hur ska det gå till när inte frågorna betyder något? När ALLT jag säger besvaras med ett "varför då"?
Sofia: Nu ska vi gå till dagis.
Fjonken: Varför det?
Sofia: Därför att du ska få leka med dina kompisar.
Fjonken: Varför det?
Sofia: För att du tycker att det är roligt.
Fjonken: Varför då?
Sofia: (suck) Barn brukar tycka att det är roligt att leka med andra barn.
Fjonken: Varför då?
Sofia: Därför att... (suck)... vuxna ibland inte vill leka samma saker som barn vill.
Fjonken: Varför då?
Sofia: Kom nu så sätter vi på dig jackan.
Fjonken: Varför då?
Sofia: Eftersom det är kallt ute.
Fjonken: Varför då?
Sofia: Det är kallt eftersom det börjar bli vinter.
Fjonken: Varför blir det vinter?
Sofia: (tänker: Äntligen en fråga som kan bli roligt att svara på) Kom ska jag visa dig. Här är jorden som snurrar...
Fjonken: Kom mamma, nu går vi...