Julfirande

Vi har haft en harlig jul har pa var semster. Efter att ha rest genom Oruru och Potosi kom vi dagen innan julafton fram till den lilla byn Camargo (halvvags till Tarija). Har hade vi julklappsutdelning pa sangen atandes lussekatter och pepparkakor efter att ha besokt en jattemysig vingard som familjen vi bodde hos agde.
Pa slingriga smavagar over bergen har vi nu hunnit fram till Tupiza dar vi bor pa ett mysigt hotell med pool och bara softar. Det ar ju tur att det ar trevligt har eftersom vi glomde Fjonkens vagn i Camargo och vantar har pa att den ska komma med buss.
Sen aker vi over saltsjon vid Uyuni in i Chile om bensinen racker att ta oss hela vagen till nasta stad...

GOD JUL o GOTT NYTT ÅR

Nu håller vi på att packa bilen, för imorgon bitti åker vi på en 2-3 veckor lång semster i södra Bolivia och norra Chile. Kanske också en liten avstickare till Argentina, vi får se var vi hamnar. Adrian sitter redan i bilstolen, ivrig att få åka.
Julstämning har vi i lagom mängd och det är skönt att valet absorberat ganska mkt av julhysterin. Så här 4 dagar innan jul var endast ett uppslag i tidningen julrelaterade artiklar.
Vi åker som sagt imorgon bitti och kommer tillbaka till den 9 januari. Hoppas på både kyla och värme, berg och hav, ödemark och stad, men kanske mer öken än skog. Vi hörs när vi kommer hem. Ha en underbar jul och en riktigt bra början på det nya året!

Ett historiskt val

Igår hade vi här ett mycket spännande val, vilket ni kanske läst om i tidningarna. För första gången har en man av folket (ursprungsbefolkningen) vunnit och för första gången har någon vunnit med så mycket som 50%, vilket ger Evo Morales presidentposten direkt, utan en andra omgång i parlamentet. Folket jublar men det blir tuffare när Evo ska börja visa att han kan ena landet och uppfylla alla förväntningar.
Det är alltid lika spännande att vara med om en historisk händelse och ännu mer spännande var det att jag var med som valobservatör för OEA (Org. de los Estados Americanos). Från gryning till sent på kvällen åkte jag runt i olika områden i La Paz för att se till att allt gick rätt till med valet, som redan i förväg räknades som det viktigaste i historien.
Man har obligatorisk "rösträtt" här, så det var inte så konstigt att hela landet var lamslaget hela dagen. Redan på torsdag kväll hade man slutat sälja alkohol, både i affärer och på barer, ett förbud som varade ända till idag. Och redan på lördag kväll förbjöds all trafik, bilar, bussar, taxi, allt. Endast poliser, ambulanser och fordon med speciella tillstånd och skäl tilläts på gatorna. Detta gjorde hela söndagen till en mycket speciell upplevelse med med en enda stor gatufest i hela stan.
Att Evo Morales (förutom politiker även känd som ledare för cocaodlarna) och hans parti MAS, skulle få många röster i vissa delar av landet kunde jag märka redan eftersom det i området där vi bevakade räkningen (på sluttningen nedanför El Alto) blev en jordskredsseger för Evo (ca 80%). Men ändå kunde ingen tro att det skulle få en klar majoritet. Och även om de skulle bli största parti, skulle regeringen kunna formeras av högeralliansen, och därmed enorma upplopp och protester. Men de siffror som verkar råda just nu (inga siffror är helt säkra förrän de som nu beger sig till fots från mycket avlägsna områden, inkommit med sina resultat) är 51,1% till MAS i presidentvalet.
Det som var riktigt missnöjda och till och med startade bråk med polis och valarbetare, var de massor som inte fick rösta eftersom de inte röstat i förra valet o inte omreg sig (sägs vara närmare 1 milj!) för det verkar inte som informationen för dessa varit så klar. På ett ställe jag var på fick inte 120 av 300 som hade röstkort rösta för de av detta skälet inte fanns med på listorna! Det värsta för dessa är att de riskerar att få betala böter för att de inte röstade, om det inte inkommer med en förklring och alla papper iordning, något inte alla kommer att kunna göra.
På kvällen när jag kom tillbaka till OEAs huvudkvarter på Hotell Radisson för att skriva min rapport och lämna in alla formulär, stod teveapparater på för alla tevekanaler, så att vi kunde följa den spännande sammanräkningen. För varje ny region som räknades, steg resultaten för MAS och deras huvudmotståndare Podemos som hade valvaka i rummet bredvid verkade allt mer dämpade.
Och idag verkar det som sagt som om resultatet på 51,1% står sig för MAS och Evo Morales. Det är första gången i historien nån fått mer än 50%. Så alla är glada o överraskade. Men det blir tuffare när Evo ska börja visa att han kan ena landet och uppfylla alla förväntningar när han tillträder 22 januari. Förhandsundersökningar visade på ca 35% o då hade kanske högeralliansen bildat regering, men vad jag har hört så finns det tre orsaker till de högre siffrorna som faktiskt blev: 1. Många fattiga har äntligen vågat göra sin röst hörd och tror på ett alternativ 2. En del rika har fått nog av bloqueos o bråk o vill försöka sig på nåt nytt, men de flesta av dessa vågar inte säga så högt, därav resultatet i förhandsundersökningarna 3. Folk har förstått att Evo har folk runt omkring sig som är mer än bara småknäppa cocaodlande Castro-anhängare, som faktiskt har en möjlighet att kunna styra landet.

Stackars Fjonken sjuuk

Igår morse sov Adrian ända till klockan åtta och det är ju väldigt ovanligt. När han vaknade kändes han lite hängig och hade glansiga ögon så vi bestämde att han inte skulle gå till dagis. Jag lämnade honom en stund med Lucia när jag gick på min spanskakurs och när jag kom tillbaka satt han lika håglöst som innan och tittade på Bamse på DVD. Stackars min lilla älskling!
På natten sen fick han så hög feber att när Olof hämtade över honom till vår säng, var han så varm att man brände sig. Sov oroligt och vaknade ibland med ett ryck, satte sig upp och bad om vatten, ny blöja eller medicin (paracetamol).
Idag har jag och Fjonken legat och vilat i sängen med "morfars bil" och nallen, hela förmiddagen och nu efter lite juice och yogurt, har han fått lite mer energi. Leker med Play-Doh-lera och ritar lite. Febern verkar ha gått ned, men eftersom han också har lite diarré ska vi snart ta honom till en doktor. Han blev rädd när jag sa att vi snart skulle till tant Doktor eftersom han mindes att doktorer ger stora läskiga sprutor (flera vaccinationer innan avresan till Bolivia), men jag sa att doktorn bara skulle känna lite på honom. Hoppas att jag inte luras!

Valobservatör

Eftersom jag tycker att det verkar så spännande med valet här i Bolivia, har jag anmält mig som frivillig valobservatör för OEA (Org. of American States). Förra måndagen började vår förberedelse med en heldag där vi hade olika föreläsningar om Bolivias politiska läge, om polisens roll under valet, om konstitutionen, om det politiska systemet etc. På eftermiddagen besökte vi presidenten och några av oss hamnade i kvällens nyhetssändningar. Vi svenskar satt dock bakom tevekamerorna så vi såg endast presidenten genom kamerornas sökare. Hela dagen var mycket intressant och jag kunde faktiskt förstå det allra mesta, men det vi kanske helst av allt ville veta, nämligen vad vi skulle göra exakt, fick vi inte veta så mycket om. Vi fick inte ens veta när vi skulle ha nästa sammankomst. Den lilla information som gavs, riktade sig till de "riktiga" observatörerna som kommit flygande från hela Nord- och Sydamerika för att jobba för stora pengar, men vi från "corps diplomatique" visste var i det hela vi skulle passa in.
Idag var jag tillbaka en stund på eftermiddagen eftersom jag fått veta att samma kurs skulle upprepa sig och jag missat sista 1-2 timmarna eftersom presidentbesöket dröjt ut så på tiden att jag var tvungen att åka hem och natta Adrian (Olof var bortrest i tre veckor, kom hem sent den kvällen). Och nu verkade det plötsligt som om organisatörerna började ha lite mer koll.
Av en slump fick vi veta att efter dagens program, skulle det vara ett speciellt möte bara för oss "diplomater" och vi fick också oss tilldelat västar, kepsar etc. Äntligen föll många bitar på plats och vi fick reda på var vi skulle vara och hur man skulle organisara med transporter. Och jag som tidigare hade bett om att få åka ut i landet istället för att stanna i La Paz, men hört att det var omöjligt, blev nu nästan tjatad på att åka ut. Avresan skulle då ske redan i övermorgon så det kändes svårt med Adrian så här utan förvarning, men jag lyckades i alla fall få vara i El Alto, där det kommer att behövas många obseravtörer.
Alla frågor kunde de inte svara på, men vi har två möten till den här veckan så nu känns det som om jag i alla fall börjar få koll på läget. Det ska bli mycket spännande.

Julstämning

Inför tredje advent hade vi bjudit in till glöggfika. Ett tjugofemtal svenskar, bolivianer, amerikaner m.m. kom för att dricka glögg och äta pepparkakor och lussekatter. Jag hade haft med mig lite kryddor från Sverige, men eftersom allt gick att hitta här också, blandade vi för att det skulle räcka. Det var svårt att få lussekatterna att jäsa ordentligt men liksom med det mesta annat är det bara att skylla på höjden.
Vi hade köpt en julgran, men det blev varken en populär i plast eller en torr ful riktig gran, utan ett sött litet grönt barrträd i kruka, som blev ännu finare med glitter och röda kulor.
Jag hade ganska mycket julstämning under förmiddagen när vi bakade och gjorde glögg medan det regnade och var ruggigt ute. Men sen när våra gäster kom, började solen skina och vi hamnade alla ute på gräsmattan. Men det var ju bara trevligt. Om man inte kan få en vit jul, kan man lika gärna få en varm och solig jul.