jobba, jobba, jobba

Nu är det slut på de slöa dagarna som student för sedan i måndags har jag, Sofia börjat jobba på Sida (ambassaden) här i La Paz. Jag sköter en del administration och det är inte bara lärorikt utan faktiskt riktigt trivsamt för det är väldigt variernade arbetsuppgifter. Men man blir trött... Jag är helt slut när jag kommer hem vid 6, men det blir nog bättre när jag kommer in i allt. När jag pluggade kunde jag ibland sitta 12 timmar på raken vid datorn, men då var jag koncentrerad på mig själv, kunde fullfölja en tanke, planera min tid och hade inte tusen människor som pratade med mig hela tiden.
Det värsta är nog att jag inte hinner umgås med Fjonk lika mycket som jag brukar, men ändå var det häftigt nu i helgen då Olof är bortrest och vi var utelämnade till varandra att vi på något sätt kom närmare än vi gjort på länge. Dels beror det på att Fjonken börjar bli så stor att man verkligen kan prata med varandra och hitta på saker ihop som båda kan uppskatta, dels tyckte vi nog båda två att vi hade saknat varandra den senaste veckan, vi brukar ju inte vara ifrån varandra så mycket.

Objuden gäst

När vi var i Rurrenabacke för några veckor sedan blev vi rejält sönderbitna av mygg. Ett av Fjonkens myggbett var dock ihärdigare än de andra. Han kliade det blodigt, men vi trodde mest att det var för att det satt precis i byxlinningen, tvättade med sårtvätt och satte på plåster.
Men så när tiden gick och det snarare blev värre, började vi misstänka att det var något annat än ett myggbett.
Hans barnläkare Elisabeth sa att det nog var någon sorts parasit och att vi skulle hålla det varmt i några dagar så att den fick mogna och gick att klämma ut. I lördags hade den mognat lite och det konstaterades att Elisabeth med hjälp av sin far som är kirurg, skulle skära upp den eftersom den var större än de trott, stor som en vindruva ungefär, stackars vår lille Fjonk.
Han lades på britsen, fick bedövningsspray, bedövningsspruta och så öppnade de och tog ut vad som förmodas vara en liten mask, ett bo och några ägg. Fjonken skrek som en stucken gris, men hävdar att det värsta var att han blev fasthållen. Vi har lämnat det till labb för att få veta vad det var för slags.
Det jobbigaste för Fjonken nu är att han måste äta penicillin och den är långt ifrån god, riktigt äcklig faktiskt. Det är en kamp tre gånger om dagen att få i honom denna och även om han själv vet att han måste ta de för annars läker inte såret, så slutar det alltid med att vi får tvinga i honom den. Alla försök att blanda ut med något annat gott har slutat i katastrof eftersom smaken går igenom allt.
Men såret läker bra och han har inte ont där alls, imorgon ska vi till kirurgen för att kolla och nästa helg tar de stygnen (2 stycken)

Varför säger man "han"?

Sofia läser kvällsaga för Fjonken.
S: "Adrian börjar sitt helgpass klockan tre på fredag eftermiddag. Han, Ola och Lotta åker nästan alltid tillsammans..."
F: Adrian.
S: Vad?
F: Adrian, Ola och Lotta heter det.
S: Ja men om man precis pratat om Adrian så vet man att det är han det handlar om, då säger man "han".
F: Men han heter Adrian
S: Det är som att jag säger "Olof duschar nu. Han kommer och säger godnatt sen.
F: Varför då?
S: "Adrian börjar sitt helgpass klockan tre på fredag eftermiddag. Han, Ola och Lotta åker nästan alltid tillsammans..."
F: Han, Ola, Lotta och Adrian åker alltid tillsammans.
S: *suckar* Båttypen heter Skerfe och är 15 meter lång...