Fina dagar

Sedan det häftiga regnovädret förra söndagen har den här veckan varit fin. Det mesta har lunkat på som vanligt, men det känns lättare när solen visar sig, man kan gå i lite lättare kläder och även sitta en stund på en uteservering. På bilden sitter vi en eftermiddag och dricker läsk. Fjonken roar sig med sin för tillfället mest populära lek: att göra paket. Oftast gör han ett paket av en liten duk eller serviett utan innehåll, men ibland får vi öppna presenter med alltifrån nappar till bilar. Han är inte så bra på att hålla hemligheter, dock så just när man ska öppna, avslöjar han innehållet och ser sen mycket förväntansfull ut.

Snö i Chacaltaya

Igår åkte vi till Chacaltaya skidstation på 5300 möh. Det var förvånande nära stan, bara 1,5 timme från centrum, varav den största delen var att ta sig genom stan och El Alto. När man sen väl kommit ut var det en vacker utsikt ned mot stan (på bilden till höger ser man La Paz nedanför berget och ett coolt hus som ser ut att nästan ramla nedför kanten) och så snart vi börjat vår klättring uppför Chacaltaya såg vi de första klickarna snö. Det känns konstigt att det är nu på sommaren som det finns mest snö här uppe på berget, men på vintern lär det vara för torrt, inget regn, ingen snö. Men det är också på sommaren som man bör undvika att bestiga höga, svåra berg som Sajama eftersom det där kan finnas en risk för laviner.
Vi hade bylsat på oss en massa kläder, men egentligen var det inte särskilt kallt, förutom när man blev blöt och det blev man ju förstås ganska snart.



Vi började gå uppför bergssluttningen allihop, men det var för halt och lite svårt för Fjonken, så jag, Sofia, gick ned med honom, medan våra vänner Reymar och Stephanie fortsatte uppför med Olof.

Fjonken byggde "snökakor" och ett garage till sina bilar.
Efter en stund kom Stephanie, som också gett upp och tillsammans kunde vi sen se Olof och Reymar springa/glida nedför sluttningen efter att de varit uppe på toppen.
Vi såg även ett kompisgäng som åkte plastpåse nedför i full fart. Tyvärr fungerar inte liften så man får gå uppför, men man kan hyra skidor om man skulle vilja det nångång.

Som en kontrast, var vi sen idag och firade vår vän Ninas födelsedag. Solen strålade och det var så varmt att jag önskade att jag tagit på mig klänning. Vi satt i T-shirt och med bara fötter ute i trädgården och kände att det faktiskt kunde kallas för sommar den här konstiga årstiden. Men så plötsligt medan vi var inne och handlade på kvällen, ändrades allt och himlen bara öppnade sig. Ösregn, blixtrar och åska i en enda salig (?) blandning. Senare kunde vi också upptäcka att på flera ställen på övervåningen regnade det in så det blev till att ställa hinkar och plastbunkar under för att inte heltäckningsmattan skulle förstöras (och det inte skulle regna ned till bottenvåningen) Men det blev inte så mycket värre, när regnet så småningom upphörde framemot morgonen hade det inte kommit mer än några droppar, men vi måste väl ta hit nån att fixa taket, för vattenskador brukar ju ha en tendens att bli värre.

Vardag

Det är underligt hur fort tiden går, så fort man har en vardag och att denna vardag kommer över en var man än befinner sig på jorden. Dagarna är svåra att skilja åt för de är alla nästan likadana: regn, lämna på dagis, spansklektion, hämta på dagis, laga lunch, regnar fortfarande, leker med lera, Olof hem, laga middag, sova Fjonk, titta teve.
Det är på Fjonken jag märker att tiden går för trots att jag ser honom varje dag så kan jag se hur han växer: i tanken, i talet och i kroppen. Jag vill njuta av varje liten stund för jag vet att tiden kommer aldrig åter, men det är svårt att inte dras ned i hans negativa attityd när det ofta nuförtiden är: nej, vill inte och går inte.

Ibland när jag tröttnat på hans raseriutbrott då han kastar saker omkring sig eller kastar sig själv på golvet, sätter jag honom framför teven och Discovery Kids och känner mig som en dålig mor. Vad har Barney som inte jag har? Varför kan inte jag hitta på sånger om siffror och ordna skattjakter?

Jag har läst nånstans att det inte borde kallas trotsålder, för barnen gör det inte för att trotsa utan för att testa hur världen fungerar. Men det spelar mindre roll vad man kallar det när jag ser hur min söta lilla älskling blir ett monster som inte vill någonting, men som trots skrik och protester verkar ganska nöjd när jag tvingat på honom blöja och pyamas och stoppat ned honom i sängen. Undrar om han egentligen vill slippa kampen lika gärna som jag vill?
Apropå monster har min modiga tuffa lilla Fjonk som inte grät när han slog sig och som vågade allt, kommit in i en ålder då han är "ätterädd". Han vill ha plåster på sår som inte finns och är rädd för monster när man släcker lampan på kvällen. Ibland kan han sitta och se alldeles ynklig ut och säga att han är ledsen. (Är det för att jag varit för hård mot honom innan på dagen eller har han börjat förstå att livet inte är så enkelt som han trodde?)