Valcirkus

Den 18e december är det val här i Bolivia. Egentligen skulle de hållas den 4e, men bland annat på grund av att de inte kunde komma överens om hur många representanter varje distrikt skulle ha, sköts det upp. En annan anledning är säkert att många fruktar det maktskifte som kanske kommer att äga rum.
För det finns tre stora partier som framförallt slåss om makten: Podemos, UN och MAS. Podemos, med huvudfiguren Tuto Quiroga och UN, med affischnamnet Samuel Doria Medina, är två, mer eller mindre, högervridna partier, som representerar den sittande makten. Röstar man på dem vet man vad man får, inte mycket kommer nog att förändras. Lustigt nog är Podemos färg knallröd med en vit stjärna på, trots att de är långt ifrån socialistiska, men det är säkert ett sätt att låtsas vara mer mot mitten än vad de är.
MAS, med presidentkandidaten Evo Morales, är uppstickarpartiet, socialisterna, de som vill förändra. MAS är många fattiga människors hopp om rättvisare fördelning, men också löften om att legalisera coca, vilket många opponerar sig emot. MAS kom tvåa i förra valet, men hade goda chanser att få presidentposten om inte USA hade motsatt sig det.
Alla tre partier är i full gång sedan flera månader med att synas och smutskasta varandra. Det verkar som om själva debatten i sakfrågorna är mindre viktig än att ha många affischer, hela byggnader målade i sina färger och så helgnöjet: bilar, flaggor och folk klädda i partiets T-shirtar som paraderar genom valda delar av stan och därmed spärrar av trafiken (själv tycker jag UN är värst på den här typen av manifestationer)
Läste idag i tidningen om en tevereklam som jag dock inte har sett med egna ögon. I två veckor ska Podemos, på bästa sändningstid, ha haft en reklam där en man står framför en textilfabrik. Han presenterar sig som Germán Vargas, och säger att han jobbar i textilfabriken bakom honom. Om MAS vinner valet kommer han att förlora sitt jobb och inte kunna försörja sin familj eftersom USA kommer att stänga fabriken bla bla bla.
Men så igår hade MAS ett reklaminslag där samma man säger samma sak, men tvärs över rutan har de skrivit LÖGN! Han heter egentligen Hugo Ortiz Choquehuanca. LÖGN! Han arbetar på Podemos kampanjkontor etc. Podemos tyckte säkert att det var en jättebra idé att låta en administratör spela arbetare, men undra om de inte ångrar sig nu?
Jag har hört två versioner om vem som folk tror kommer att vinna valet. Det ena är att MAS kommer att få flest röster och bli största parti, men eftersom de inte kommer att få mer än 50%, kommer Tuto att bli president för han kommer ha störst förtroende i riksdagen.
Den andra versionen är att MAS visst kommer att få över 50% av rösterna trots alla prognoser eftersom många som säger att de kommer rösta på Podemos, bara säger det av statusskäl. I hemlighet kommer många rösta på MAS eftersom de är nyfikna på vad MAS skulle hitta på. Nyfikna på förändring.Ja, hur det går, får vi veta om ungefär en månad. Anmälde mig förresten igår som valobservatör och det ska bli spännande att följa valet från den synvinkeln.

Språkutveckling...

Adrian är inne i en period då språket är mycket viktigt. Han pekar på olika saker och säger tex: "En sked, flera skedar. En sko, flera skor". När han inte vet, tystnar han och vill att jag fyller i. Han håller också på att analysera uppe/nere, inne/ute, här/där, min/din, etc. Ibland blir det lite fel och han säger att han vill komma ut, när han menar in till ett rum, men det är ju inte så lätt.
Vi lånade en DVD med "Fem myror..." och det var han mycket fascinerad av. Framförallt siffrorna eftersom han gärna räknar allt han ser, på både svenska och spanska. Vad gör det att siffran fyra oftast saknas och att det efter åtta ibland kan komma 10.000.
På dagis snappar han upp allt fler ord på spanska och han sjunger gärna spanska sånger som jag inte känner igen. Framförallt är det just nu en som handlar om handens fingrar, som han sjunger hela dagarna.

Många ord från händelselös dag

Jaha, då ska jag börja skriva blog, då. Trodde det bara var sånt kändisar sysslade med. Men eftersom inte Adrian kan berätta själv vad som händer i hans liv, tänkte jag, Sofia, skriva lite...

Idag är det måndag och Olof har varit i Paraguay i en vecka. Han kommer hem som kortast på torsdag natt, innan han åker igen till Nicaragua och Peru för ytterligare 11 dagar.

Så vi får försöka roa oss på egen hans, Fjonken och jag. I helgen gjorde vi inte så mycket. Många vi känner är bortresta och andra vill inte hitta på något eftersom de har eller snart ska resa bort. Det är mycket jobbresor så här i slutet av året och för amerikanerna är Thanksgiving viktigare än jul.

Igår gick vi en promenad ned till "stan" (vårt centrum här som är stort som en mellanstor svensk stad). Egentligen ville vi besöka en speciell lekpark som ser rolig ut speciellt för lite yngre barn. Man betalar inträde och sen finns det massa klätterställningar, sandlåda, gungor etc, det mesta i plast med mjuka kanter och med mjukt underlag, inte alls som de offentliga lekplatserna där rutchkanorna är rostiga och två meter höga och allt är byggt på betong! Men den var som vanligt stängd och det stod inga öppetider på grinden.

Så vi gick som sagt ned till centrum och Fjonken fick rida ponny, åka karusell och sen åt vi pizza på ett ställe som har en rolig lekhörna där han lekte pirat och åt sin pizza uppe i ett torn. Sen klättrade han upp på kanten av en rutchbana och stod och balanserade 1,5 meter upp i luften. Servitrisen blev mycket imponerad av hans balanssinne, jag blev mest rädd att han skulle hinna ramla innan jag hann fram.

Han somnade i vagnen på vägen hem och jag lade mig i hängmattan på andra sidan huset för att insupa lite eftermiddagssol.