Dagbok från DPRK

Jag hittade en del gamla massmail jag skrev under vår tid i DPR (Nord) Korea och har lagt ut dem som blogginlägg ni hitar på: http://live-in-dprk.blogspot.com/

Datorvirus

Nu har det gått 1,5 vecka sen jag först upptäckte att min laptop på jobbet hade virus, jag fick en annan istället men det hade också virus. Sen kollapsade servern och vår datakille Donald jobbar jättehårt för att fixa det eftersom viruset går in och gör alla lösenord ogiltiga, vilket ju gör alla försök att reparera väldigt svåra.
Jag har tagit med min egen dator till jobbet och kopplat upp den på mitt eget trådlösa modem för att den inte ska bli smittad av servern, men utan mina dokument och utan min jobbmail, är det ju svårt att jobba, finns ju bara en viss mängd jobb som kan skötas via telefon och yahoo-mail.
Olof kom väl hem från Rwanda och i helgen åkte vi till en park för att picknicka ihop med Fjonks bästis Tofte och hans familj. Det var väldigt trevligt och avkopplande. I måndags åkte Olof till Dadaab för att göra en uppdatering av LWFs säkerhetsmanual. Han måste passa på att göra klart alla såna uppdrag han lovat att göra nu innan han åker till Europa två veckor och sen börjar jobba.
Igår kväll var det årsmöte på Svenska skolans skolförening och musikcafé. Mötet var väl som såna möten är, och trots att jag hade lovat Olof och mig själv att inte ta några uppdrag, hamnade jag i valberedningen. Hoppas inte det blir för betungande. Men musikcafeét sen var otroligt bra. Alla barn i grundskolan hade övat in olika sånger och danser och de var verkligen jätteduktiga allihop.

Min demokratiska plikt

Olof är i Kigali, Rwanda på en konferens så jag och Fjonken har lite tid för varandra. Eftersom datorerna på jobbet strular så har jag utan problem kunnat gå hem lite tidigare på eftermiddagarna. Idag åkte vi till svenska ambassaden för att rösta i EU-valet. Jag hade tre möjliga kandidater jag ännu inte hade bestämt mig för vilken jag skulle rösta på, men Fjonk gjorde det enkelt och valde åt mig, Eva-Britt tyckte han var ett mycket finare namn än både Hanna och Bodil. Kvinnan på ambassaden verkade ha tråkigt och var lite pratsjuk, tydligen tar in svenskarna i Nairobi sina medborgerliga plikter på allvar, så vi hade en trevlig stund där. När vi körde därifrån hade trafiken börjat tätna så vi stannade på ett café och Fjonk fick pannkakor till kvällsmat. Imorgon kommer Olof hem och sen ska vi ha en skön helg tillsammans.

Sambandet mellan regn och trafikstockningar

Det är underligt det här med trafik och regn. Hur kommer det sig att det alltid är en massa trafikstockningar när det regnar. Både här i Nairobi och i La Paz är det så, hur det var i Stockholm minns jag inte för det var så länge sen jag körde där. Är det likadant där?
En tanke kunde ju vara att fler tar bilen när det regnar och att det därför blir fler bilar på vägarna, men eftersom jag tror att alla som har bil i Kenya använder den dagligen så tror jag inte på den teorin. En annan möjlighet skulle kunna vara att antalet bilar är konstant men att en del som annars går nu har något som åker och hämtar dem och att den sträcka varje bil kör därför blir längre. Men inte heller det känns troligt.
Däremot tror jag att det är fler som åker kollektivt när det regnar. Många anser att busspriserna är höga och åker därför bara när det är helt nödvändigt. Däremot så är ju varje minibuss ett eget företag och jag har svårt att se att det finns minibussar som bara kör när det regnar, alltså borde detta inte heller ge fler fordon på vägarna, bara fullare bussar.
Har du egna teorier om varför det är så? Skicka in dem och så har du en chans att vinna några fina gem.

Höstväder och skolstart

Vaknade mitt i natten av att regnet smattrade mot taket, ljudet var så högt att jag började fundera på om våra takpannor kanske i själva verket var gjorda av plåt.
De kenyanska skolorna som tillämpar tre-terminssystem, har precis börjat och i kombination med regnen, gör det att trafiken plötsligt från en vecka till nästa blivit helt outhärdlig. Under rusningstid tar den kortaste sträcka tre gånger så lång tid, om inte mer. Oftast är det i en korsning där de som kommer från den mindre vägen och känner att de inte blir utsläppta som det blir totalt stopp och ingen kommer fram i någon riktning.
Fjonks skolbuss som brukade komma exakt klockan 8.20 utanför vårt område, började plötsligt bli en halvtimme sen. Den fastnade sen i ytterligare köer fram till skolan och de kom ibland upp till en timme för sent till skolan som ska börja 8.30. Det är ju då förståeligt att lärarna ville ha en radikal förändring, så nu har alla bussturer lagts om. Istället för att hoppa på bussen sist, måste Fjonk nu hoppa på först av alla barn på den turen, redan 7.20. Det enda positiva med det är att de kommer hela vägen fram till huset så vi slipper stå i regnet och vänta.
Igår var den första dagen med den nya tidtabellen och vi, liksom de flesta andra föräldrar hade inte fått information om de nya tiderna. Vi låg fortfarande i sängen och Fjonk höll på att läsa en ny bok han fått av sin mormor när jag hörde en större bil vända på vår uppfart. Jag tittade ut och blev mycket förvånad när jag såg att det var skolbussen. Min första tanke var att det hade förekommit nån slags vinter/sommartid (vet inte vilken som är vilken) och att vi sovit en timme för länge. Olof drog snabbt på sig ett par byxor och gick ut för att fråga chauffören vad som stod på medan Fjonk slängde på sig lite kläder och jag packade hans ryggsäck och han var klar att gå inom 10 minuter. Tydligen hade de sen behövt vänta hos varje barn, och sen ändå kommit för sent till skolan, men sen ska det väl gå bättre.
Tycker lite synd om Fjonk som måste sitta på bussen massa extra tid, vi bosatte ju oss nära skolan för att han skulle slippa det. Jag saknar ockå våra lugna mornar när jag och Fjonk hinner ha lite tid tillsammans över frukosten och i väntan på bussen. Men jag antar att vi kommer in i nya rutiner bara och att Fjonk istället ska hinna ha lite rast i skolan istället för att missa stora delar av första lektionen.