Söndagsnöje

Igår, söndag tog vi med Tofte, Fjonkens bästa kompis till en park i närheten. Vi skulle flyga Fjonks födelsedagsdrake, men det gick inget vidare trots små vindpustar ibland. Däremot tyckte båda barnen att det var jättekul, men lite läskigt att rida kamel. Speciellt läskigt är det när kamelen ska lägga sig ned när ritten är avslutad.

Fjonk blir stor

Vi hade en tidig morgon och Fjonk var väldigt förväntansfull. Jag tror han vaknade redan klockan 6 och sen låg han alldeles still och låtsades sova när vi kom in en timme senare. Vi hade gjort chokladtårta med jordgubbar på precis som han önskat sig.
Men efter att ha öppnat alla presenter blev han nog lite besviken eftersom han hade så höga förväntningar. Jag pratade sen med honom och då sa han att han dels tyckte att det var lite läskigt att fylla år eftersom när man är fem är man så stor och det tyckte han känns jobbigt. Dels hävdade han att han mest av allt hade önskat sig en u-båt att ha i badkaret, men det han han bara nämnt bland mycket annat innan, så vi förstod inte att det var så viktigt. Dessutom har vi inte hittat nån. Jag tror inte heller att det var så viktigt utan det var mest att han tänkt sig saker på ett sätt och så blev det annorlunda. Jag tror att det blir bra när han bara får smälta intrycken från imorse.
Den finaste presenten han fick och som vi funderade på länge innan vi köpte är en hoppmatta. Han behöver uteleksaker för att göra av med sin "klätterenergi" och jag hoppas verkligen att han kommer att tycka det är roligt att hoppa på den. Alternativet vi hade var att köpa en sparkcykel som han verkligen önskat sig länge, men han har ju fortfarande lite "nyhetsvärde" med sin vanliga cykel.
Annars fick han DVD, datorspel, Bamsetidning, ridbyxor, ridstrumpor, skydd att ha när han cyklar eller åker skridskor (Olof har hittat en ishall vi ska åka till nån dag), en påse med kulor (de byter på dagis), pysselböcker, en engelsk-spansk illustrerad ordbok. Han skulle även ha fått en Lego-motorcykel men när Olof åkte för att köpa den igår var den slut och han hittade inget annat liknande. Men vi kanske ger honom det senare istället.
På dagis ska han bjuda sina kompisar på glass med strössel under fruktstunden och alla barn ska få såna strutar man blåser i och så tutar de. Sen ska han få hjälpa Olof att bygga ihop hoppmattan. Ikväll ska vi bjuda honom på quinua-soppa som han önskat sig (det var en av de rätter han åt oftast i Bolivia (eftersom det var en av de saker Lucia kunde laga) men vi fattade inte att han tyckte att det var så gott, vi visste inte heller att det gick att köpa här förrän Olof hittade quinoa i en hälsokostaffär). På lördag ska vi bjuda hem några vänner som har barn i hans ålder.

"hornbill"-fågel

När Olof och Fjonken gungade i den nyligen uppsatta hängmattan i trädgården fick de se en märklig fågel. Enligt wikipediasökning på utseende, storlek (stooor), utbredning och vanor är det en Silvery-cheeked Hornbill (Ceratogymna brevis).

Inbrott och utbrott

När vi kom hem från nationalparken i lördags var vi mycket trötta, men när jag skulle lägga tillbaka våra pass där vi förvarar våra värdesaker märkte vi att låset var trasigt och insåg att någon måste ha tagit sig in i vårt hus, någon som har nyckel. Kanske har personen inte haft så mycket tid utan mest velat titta runt inför ett större inbrott.
Innan vi flyttade in stod huset tomt och de var säkert många som kunde göra en kopia av nyckeln då vid alla husvisningar och nyckeln hängandes hos vakten.
Olof ägnade måndagen åt att byta alla lås, så nu känner vi oss lite säkrare.

Nairobi NP (nu på riktigt)

Nu när vi har vårt uppehållstillstånd, kan vi äntligen åka in i nationalparker utan att bli ruinerade. Nairobi NP ligger nära stan och det känns betydligt större än vad det verkar utifrån. Vi hade så trevligt att vi var där i 10 timmar igår, ända tills de stängde.

Det coolaste var nog att vi såg en gepard under ganska lång tid. Först såg vi den trycka uppe i några buskar, sen kom den närmare oss och sprang iväg till andrasidan vägen. Där låg den och spanade ett tag på en sten innan den satte fart mot en flock zebror. Geparder kan springa väldigt fort, men bara ett par hundra meter så när den inte fick tag på en zebra i första försöket, drog den sig bort lite längre bort vid en annan väg. Där låg den och vilade sig ett tag igen. Så gav den sig ut på fler jakter men då tappade vi den ur sikte. Jättejättecoolt var det i alla fall. Första gången jag och Fjonk ser en gepard och första gången någon av oss såg ett kattdjur som jagade. Lejon brukar man ju se ibland men de ligger ju bara och sover.

Det fanns flera picknickställen, men på en fanns det lite för framfusiga babianer (de ryckte av backspegeln på en annan bil) så vi ville inte stanna där. Innan vi åkte ut, åt vi kvällsmat på ett picknickställe, och sen åt vi bara efterrätt på den restaurang som ligger vid parken med en veranda ut mot ett vattenhål. Det var här Olof hade tänkt bjuda Sofia för födelsedagsmiddag, men det var bokat för en privat tillställning då. Dock såg vi inga djur vid vattenhålet eftersom ett liveband spelade hög musik. Fjonken var så trött at han inte ens orkade äta upp sin glass och han somnade så snart vi satt oss i bilen.

[mer bilder och text kommer snart...]

Engelsklektioner

Dagisfröken ringde och sa att Fjonk ska få börja läsa engelska två gånger i veckan ihop med fk (förskoleklassen) från och med nästa vecka. Hon var så stolt över att hon kommit på denna briljanta idé och att hon gått och pratat med alla inblandade om den. Olof var också stolt över att det var hans kommentar som planterade idén. Fjonk var också stolt för att han nu ska få gå i skolan lite.

Vem fyller år först?

För ett tag sedan gjorde vi en kalender till Fjonk med bilder som visade vad vi gjort eller skulle göra olika dagar, eftersom han börjat tjata om när han skulle börja skolan och när han fyllde år.
Problemet blev att han snart såg att jag, Sofia, fyllde år tre veckor innan honom. Oj vad orättvist han tyckte det var. Visst vet han att man måste vänta på sin tur på dagis och så, men att hans egen mamma hade mage att fylla år innan honom, var mer än han kunde acceptera. Det värsta var ju att hur mycket han än tjatade vägrade hon byta dag med honom!
Hur som helst så närmade sig min födelsedag och Olof sa att det var viktigt att vi provade på mig först. Det var ju länge sen vi firade nån födelsedag i vår familj och då kunde ju Fjonk komma på ideér om hur han ville ha det.
I fredags gick jag hem från jobbet och hittade Olof och Adrian slötittandes på teve. Men ‘surprise’: De hade bakat en tårta med hallon och mullbär på som vi åt på altanen i solnedgången. Hade de inte överraskat mig då, hade jag ju sett tårtan i kylskåpet under kvällen.
Morgonen därpå fick vi alla sova ut ganska länge innan samma tårta gjorde entré igen. Den här gången i sällskap med en massa paket, blåbärsoppa och kanelknäcke från Sverige. Jag fick bland annat en MP3-spelare, ett presentkort på tio ridlektioner (när jag hittat en ridskola) och en guidebok för Etiopien. Fjonk gav mig också armband och örhängen som han själv valt. Han vill alltid att jag ska vara vacker.
Eftersom våra pass fortfarande inte kommit tillbaka från ministeriet, kunde vi inte åka på safari som vi tänkt utan det blir nästa helg. Istället åkte vi till Village Market där det fina FN-folket bor, för att spela minigolf och äta lunch. Fjonk var riktigt duktig när han koncentrerade sig, men tyckte såklart att det ibland inte var så viktigt att hålla sig till reglerna. Totalt sett kom han inte så många poäng efter oss, men det kanske säger mer om mig och Olof än om honom.
Solen sken och det var riktigt sommarväder (den bästa presenten jag kunde få), så gick vi till ett spanskinspirerat tapasställe för att dricka lite läsk och äta något. Innan vi ens fått in vår mat, fick Fjonk ett rejält vansinnesutbrott så att Olof fick gå bort med honom. Fjonk hävdade själv att det var för att han inte fick hänga ned för balkongräcket, men det mest sannolika är att han var irriterad på mig som fortfarande fyllde år först.
Han lugnade sig dock och vi gjorde klart att om han fick ett sånt utbrott igen (han får gärna bli arg men då får han gå undan och vara arg utan att slåss och förstöra) skulle han själv inte få någon födelsedag. Han fick sen i sig lite mat också och blev på något bättre humör.
På kvällen sen gick vi på en fin italiensk restaurang i närheten av där vi bor. Vi satt på deras uteservering och behövde inte ens ta på oss de extra tröjor vi haft med. Fjonken fick bestämma förätten och han åt upp det mesta av den gravade laxen. Sen blev han trött och somnade i vagnen vi haft med oss.
Till pasta åt vi gnocchi med en fräsch sparrissås och till varmrätt, grillad hummer. Ägaren visade oss sin enorma vinsamling och sa att bara genom att berätta vad vi skulle äta, vilken prisklass vi tänkte oss och vilken sorts vin vi tyckte om, så skulle han plocka fram en idealisk flaska. Vi nöjde oss dock med en karaff husets vin eftersom Olof skulle köra hem, men idéen finns till en annan gång. Till efterrätt blev det en stark espresso, men vi var för mätta och nöjda för att ens titta igenom efterrättsmenyn. Ännu ett skäl till att komma tillbaka.
Kort sagt, en strålande bra födelsedag. Och den är ändå bara ett prov inför Fjonkens viktiga 5-årsdag den 23e.

Bli med bil och semestra vid havet

Nu har vi fått vår kära bil. En Toyota RAV4, likadan vi hade i Lesotho. Vi importerade den från Japan eftersom man där kan hitta bilar med låg kilometer i gott skick för bra pengar. Vi hade ju importerat den bilen vi hade i Lesotho också. den största skillnaden var att till Kenya får man inte importera bilar som är äldre än 7 år, vilket gjorde att vi hade klart mindre urval. Valet föll dock till slut på den här bilen:














Men tydligen är Kenya något alldeles unikt. Olof hade tänkt att han skulle åka och hämta bilen, precis som han hämtade den förra bilen i Durban. Men så sa vår "Procurement Officer" på kontoret , Jack, att en agent som skulle göra lite andra saker, kunde hjälpa oss att ta ut vår bil också. Det lät ju bra men ju närmare vi kom desto mer lät det som om han skulle åka bara för vår skull. När agenten varit i Mombasa ett par dagar, ringde vi och frågade hur det gick. Mycket bra, sa han, allt är nästan klart. Vi fick då den galna idéen om att åka till Mombasa hela familjen för att köra bilen tillbaka tillsammans. Men först fick Jack ringa och höra om den verkliegn skulle vara helt klar att hämta ut när vi kom. Agenten lovade både Jack och oss att de med största sannolikhet skulle vara helt klar på fredagen för det var bara nummerskyltarna han väntade på, men för säkerhets skull kunde han lova 100% att på måndagen skulle vi kunna hämta den och köra hem. Hur Jack än pressade honom, så fortsatte han att säga att alla papper redan var klara.
Eftersom jag hade några kompdagar att ta ut bestämde vi oss för att ta en minisemester och på fredagen, efter att ännu en gång ha frågat agenten om han tyckte att vi skulle komma den här helgen eller om vi skulle ta resan helgen därpå, tog vi ett nattåg till Mombasa.
Genom att välja bort middag och frukost och istället ta med picknick, kunde vi få två första-klass-kupéer som man kunde öppna upp till en stor kupé. Det var ett gammalt tåg men ganska rent och schysst. Vi åkte vid sjutiden på kvällen och enligt biljetten skulle vi vara framme halv nio på morgonen. Vi visste dock att det skulle ta mycket längre tid och var därför inte så förvånade att vi kom fram vid tolvtiden. Fjonken tyckte att det var spännande att åka tåg och han somnade bra i du-dunk-andet. Han vaknade dock en gång mitt i natten och trodde att vår vagn hade släppt från loket och att hans överbädd (coolaste och säkraste stället för honom att sova eftersom det fanns ordentligt skyddsnät) höll på att ramla ned. Just då lät loket ovanligt mycket så han hade väl rätt i att det kanske lät som om det var så. Han lugnade sig snabbt och gick upp för att sova vidare.
På morgonen började han få lite tråkigt. Byggde med sina "byggbitar" i plast (som han fått av sin farmor en gång och som han ofta har väldigt roligt med eftersom man kan bygga monster och rymdskepp med dem) och pysslade lite i en pysselbok, men sen ville han vara framme. Vi hade fått höra att man åker genom en nationalpark och att man kanske kunde få se vilda djur från fönstret men vi såg mest byar och folk.
När vi kom fram var Fjonk på dåligt humör och vi fick muta och tvinga den korta promenaden in mot stan. Vi tog in på ett trevligt hotell som dock inte hade pool vilket vi hoppats och gick för att äta lunch. På en enkel liten kvartersrestaurang åt vi den godaste grillade fisken och räkorna vi ätit på mycket länge. Så gick vi en runda ned till gamla stan och åt mera glass.

Precis innan resebyrån stängde (en av de få som var öppna en lördag) gjorde vi en bokning till ett "resort"hotell för dagen därpå. Efter frukost åkte vi någon mil norrut till Mombasa Beach Resort, där vi njöt av sol och bad och strand hela dagen. Det var lite mulet så vi trodde inte att solen skulle ta så hårt, men på kvällen upptäckte vi att både jag och Olof bränt oss ganska ordentligt.

Nästa morgon var det fullt med solkräm, heltäckande kläder och skugga som gällde. Men det hade också blivit måndag och vi fick äntligen tag på bil-agenten som inte svarat under helgen. Nu berättade han att det blivit lite strul men att han nog skulle få ut bilen under dagen. Vi bestämde därför att åka tillbaka till Mombasa vid lunchtid.

Vi tog in på ett enklare hotell och gick återigen till en runda i gamla stan. Hela tiden försökte vi hålla kontakten med agenten, men det blev mer och mer klart att bilen bara precis kommit ut ur containern och att han nu skulle börja hela processen med registrering, försäkring, deklarering etc.

Vi åt återigen gott på vår favvo-restaurang och när vi gick tillbaka var det en massa avspärr-ningar eftersom president Kibaki skulle komma (visst ser ni honom i andra bilen från höger?)

Nästa dag checkade vi ut på morgonen efter att ha upptäckt att alla hotell i Mombasa verkar ha utcheckning redan klockan 10, och lämnade väskorna i receptionen.

Vi drog runt lite planlöst, men blev alltmer irriterande på agenten bara fortsatte att lova saker och till slut så fick vi följa med till hamnen för att se bilen. Han trodde att vi då skulle lugna ned oss och flyga hem till Nairobi och låta honom köra hem bilen senare, självklart mot en större avgift. Jag konfronterade honom och sa att jag krävde att få veta varje litet steg som gjordes eftersom jag började inse att vi inte skulle hinna få bilen innan Fjonk skulle börja skolan dagen därpå. Han fortsatte dock hävda att det var "nästan klart" och att det "bara" var en liten detalj kvar. Om några timmar skulle vi ha bilen...

Tillbaka i stan lade jag in en preliminärbokning på ett flyg för mig och Fjonk till samma kväll och Olof checkade in på hotellet igen, men i ett enkelrum. Jag och Fjonk kom hem efter midnatt, men som tur var hade han sovit lite i taxin. Olof blev kvar och fortsatte att checka in och ut från hotellet tills han äntligen fick bilen på torsdagen och kunde köra hem. Resan tog sju timmar utan stopp men med ganska mycket trafik och lastbilar. Då var vi så lyckliga! Som om inte det var nog, fick jag mitt arbetstilstånd samma kväll.

Men smolk i bägaren som man säger, kom när agenten presenterade sina utlägg och provision. Dels så hade han inte ordentliga faturor eller kvitton till alla utlägg han krävde pengar för, dels så ville vi inte betala honom det höga arvode han ville ha eftersom vi tyckte att han orsakat oss en massa besvär i onödan (vi hade kunnat ha en betydligt skönare helg i Mombasa helgen efter och då kunnat få bilen redan när vi kom och därmed kunnat köra längsmed kusten själva) men framföallt var de kostnader han haft BETYDLIGT högre än vad Jack sagt att de skulle vara. Vi hade räknat med runt 1500$ liksom vi betalade i Sydafrika, och det tyckte Jack då verkade rimligt i förhållande till andra bilar LWF importerat eftersom där bilen där liksom här var tullfri.

Men nu när vi fick fakturan skulle vi, inklusive allt (förutom frakten som vi redan betalat) betala närmare 3500$!!! Efter en hel del bråk, lyckades jag få ned det till strax under 3000$, men det är ändå det dubbla mot vad vi hade räknat med. Jag är nöjd med att jag lyckades visa att vi inte accepterar att han driver med oss bara för att vi är utlänningar (för jag tror att han försökte det först) men jag är ganska besviken över att vi inte fick veta att avgifterna till fraktbolaget och tullen var så pass höga.

Hur som helst är det över nu och vi har en cool bil som vi kan köra på Nairobis dåliga vägar och ute i buschen med. Vi hade också en obeskrivlig tur tydligen att reservhjulet är alldeles nytt och av mycket god kvalitet, men att ingen i transportkedjan tagit det och bytt ut mot ett litet sunkigt gult reservhjul som de tydligen brukar göra med bilar som kommer från Japan.

Toleanien

Landet Toleanien ligger ungefär en timme med flyg eller två timmar med bil nästan oavsett var man är i världen. Presidenten heter Evo Morales och kungen heter Adrian Nunez.
Språket man pratar påminner ofta om svenska, men vissa ord är helt annorlunda.
Där finns det kor som ser ut som giraffer fast med korta halsar och korta ben. På ryggen har de som "lana" (ull) och inne i den finns det pyttesmå vingar.