Bli med bil och semestra vid havet

Nu har vi fått vår kära bil. En Toyota RAV4, likadan vi hade i Lesotho. Vi importerade den från Japan eftersom man där kan hitta bilar med låg kilometer i gott skick för bra pengar. Vi hade ju importerat den bilen vi hade i Lesotho också. den största skillnaden var att till Kenya får man inte importera bilar som är äldre än 7 år, vilket gjorde att vi hade klart mindre urval. Valet föll dock till slut på den här bilen:














Men tydligen är Kenya något alldeles unikt. Olof hade tänkt att han skulle åka och hämta bilen, precis som han hämtade den förra bilen i Durban. Men så sa vår "Procurement Officer" på kontoret , Jack, att en agent som skulle göra lite andra saker, kunde hjälpa oss att ta ut vår bil också. Det lät ju bra men ju närmare vi kom desto mer lät det som om han skulle åka bara för vår skull. När agenten varit i Mombasa ett par dagar, ringde vi och frågade hur det gick. Mycket bra, sa han, allt är nästan klart. Vi fick då den galna idéen om att åka till Mombasa hela familjen för att köra bilen tillbaka tillsammans. Men först fick Jack ringa och höra om den verkliegn skulle vara helt klar att hämta ut när vi kom. Agenten lovade både Jack och oss att de med största sannolikhet skulle vara helt klar på fredagen för det var bara nummerskyltarna han väntade på, men för säkerhets skull kunde han lova 100% att på måndagen skulle vi kunna hämta den och köra hem. Hur Jack än pressade honom, så fortsatte han att säga att alla papper redan var klara.
Eftersom jag hade några kompdagar att ta ut bestämde vi oss för att ta en minisemester och på fredagen, efter att ännu en gång ha frågat agenten om han tyckte att vi skulle komma den här helgen eller om vi skulle ta resan helgen därpå, tog vi ett nattåg till Mombasa.
Genom att välja bort middag och frukost och istället ta med picknick, kunde vi få två första-klass-kupéer som man kunde öppna upp till en stor kupé. Det var ett gammalt tåg men ganska rent och schysst. Vi åkte vid sjutiden på kvällen och enligt biljetten skulle vi vara framme halv nio på morgonen. Vi visste dock att det skulle ta mycket längre tid och var därför inte så förvånade att vi kom fram vid tolvtiden. Fjonken tyckte att det var spännande att åka tåg och han somnade bra i du-dunk-andet. Han vaknade dock en gång mitt i natten och trodde att vår vagn hade släppt från loket och att hans överbädd (coolaste och säkraste stället för honom att sova eftersom det fanns ordentligt skyddsnät) höll på att ramla ned. Just då lät loket ovanligt mycket så han hade väl rätt i att det kanske lät som om det var så. Han lugnade sig snabbt och gick upp för att sova vidare.
På morgonen började han få lite tråkigt. Byggde med sina "byggbitar" i plast (som han fått av sin farmor en gång och som han ofta har väldigt roligt med eftersom man kan bygga monster och rymdskepp med dem) och pysslade lite i en pysselbok, men sen ville han vara framme. Vi hade fått höra att man åker genom en nationalpark och att man kanske kunde få se vilda djur från fönstret men vi såg mest byar och folk.
När vi kom fram var Fjonk på dåligt humör och vi fick muta och tvinga den korta promenaden in mot stan. Vi tog in på ett trevligt hotell som dock inte hade pool vilket vi hoppats och gick för att äta lunch. På en enkel liten kvartersrestaurang åt vi den godaste grillade fisken och räkorna vi ätit på mycket länge. Så gick vi en runda ned till gamla stan och åt mera glass.

Precis innan resebyrån stängde (en av de få som var öppna en lördag) gjorde vi en bokning till ett "resort"hotell för dagen därpå. Efter frukost åkte vi någon mil norrut till Mombasa Beach Resort, där vi njöt av sol och bad och strand hela dagen. Det var lite mulet så vi trodde inte att solen skulle ta så hårt, men på kvällen upptäckte vi att både jag och Olof bränt oss ganska ordentligt.

Nästa morgon var det fullt med solkräm, heltäckande kläder och skugga som gällde. Men det hade också blivit måndag och vi fick äntligen tag på bil-agenten som inte svarat under helgen. Nu berättade han att det blivit lite strul men att han nog skulle få ut bilen under dagen. Vi bestämde därför att åka tillbaka till Mombasa vid lunchtid.

Vi tog in på ett enklare hotell och gick återigen till en runda i gamla stan. Hela tiden försökte vi hålla kontakten med agenten, men det blev mer och mer klart att bilen bara precis kommit ut ur containern och att han nu skulle börja hela processen med registrering, försäkring, deklarering etc.

Vi åt återigen gott på vår favvo-restaurang och när vi gick tillbaka var det en massa avspärr-ningar eftersom president Kibaki skulle komma (visst ser ni honom i andra bilen från höger?)

Nästa dag checkade vi ut på morgonen efter att ha upptäckt att alla hotell i Mombasa verkar ha utcheckning redan klockan 10, och lämnade väskorna i receptionen.

Vi drog runt lite planlöst, men blev alltmer irriterande på agenten bara fortsatte att lova saker och till slut så fick vi följa med till hamnen för att se bilen. Han trodde att vi då skulle lugna ned oss och flyga hem till Nairobi och låta honom köra hem bilen senare, självklart mot en större avgift. Jag konfronterade honom och sa att jag krävde att få veta varje litet steg som gjordes eftersom jag började inse att vi inte skulle hinna få bilen innan Fjonk skulle börja skolan dagen därpå. Han fortsatte dock hävda att det var "nästan klart" och att det "bara" var en liten detalj kvar. Om några timmar skulle vi ha bilen...

Tillbaka i stan lade jag in en preliminärbokning på ett flyg för mig och Fjonk till samma kväll och Olof checkade in på hotellet igen, men i ett enkelrum. Jag och Fjonk kom hem efter midnatt, men som tur var hade han sovit lite i taxin. Olof blev kvar och fortsatte att checka in och ut från hotellet tills han äntligen fick bilen på torsdagen och kunde köra hem. Resan tog sju timmar utan stopp men med ganska mycket trafik och lastbilar. Då var vi så lyckliga! Som om inte det var nog, fick jag mitt arbetstilstånd samma kväll.

Men smolk i bägaren som man säger, kom när agenten presenterade sina utlägg och provision. Dels så hade han inte ordentliga faturor eller kvitton till alla utlägg han krävde pengar för, dels så ville vi inte betala honom det höga arvode han ville ha eftersom vi tyckte att han orsakat oss en massa besvär i onödan (vi hade kunnat ha en betydligt skönare helg i Mombasa helgen efter och då kunnat få bilen redan när vi kom och därmed kunnat köra längsmed kusten själva) men framföallt var de kostnader han haft BETYDLIGT högre än vad Jack sagt att de skulle vara. Vi hade räknat med runt 1500$ liksom vi betalade i Sydafrika, och det tyckte Jack då verkade rimligt i förhållande till andra bilar LWF importerat eftersom där bilen där liksom här var tullfri.

Men nu när vi fick fakturan skulle vi, inklusive allt (förutom frakten som vi redan betalat) betala närmare 3500$!!! Efter en hel del bråk, lyckades jag få ned det till strax under 3000$, men det är ändå det dubbla mot vad vi hade räknat med. Jag är nöjd med att jag lyckades visa att vi inte accepterar att han driver med oss bara för att vi är utlänningar (för jag tror att han försökte det först) men jag är ganska besviken över att vi inte fick veta att avgifterna till fraktbolaget och tullen var så pass höga.

Hur som helst är det över nu och vi har en cool bil som vi kan köra på Nairobis dåliga vägar och ute i buschen med. Vi hade också en obeskrivlig tur tydligen att reservhjulet är alldeles nytt och av mycket god kvalitet, men att ingen i transportkedjan tagit det och bytt ut mot ett litet sunkigt gult reservhjul som de tydligen brukar göra med bilar som kommer från Japan.