Sista dagen på jobbet, allt är lite smått hysteriskt. Vi ska hinna ha gemensam fika och julklappsutdelning men alla springer som yra höns och vi hittar aldrig nån tid då alla är samlade.
Om en dryg timme kommer Olof och Adrian och hämtar mig med fullpackad bil och så drar vi direkt till Peru, får se hur långt vi kommer och var vi tillbringar natten, men idén är att hitta en mysig liten fiskeby att tillbringa julafton i.
Ha en underbar jul så hoppas jag återkomma med reserapport, om inte förr så i januari.
fredag, december 22, 2006
måndag, december 18, 2006
Bussmorgon
Jag åker minibuss till jobbet oftast eftersom Olof börjar senare än jag. Linjen jag åker går nästan från dörr till dörr, men den går tyvärr inte så väldigt ofta. Därför blir det så att jag nästan varje morgon kommit att åka med samma människor som pendlar samma tider som jag.
En av dessa är en underbar farfar/morfar med ett barnbarn i tre-årsåldern som frågar och frågar och frågar om allt han ser. Hans morfar/farfar svarar och svarar och hinner dessutom berätta själv när det blir någon sekunds tystnad. De pratar om träd, fåglar och fjärilar de kör förbi, om namnen på alla gator och torg, samt vad olika byggnader är för några. Varje morgon oavbrutet håller de på och jag känner mig alldeles varm av glädje över vilken fin relation de har. Jag känner också lite sorg över att vi inte låter Fjonken ha denna dagliga kontakt med sina far- och morföräldrar, men jag hoppas ändå att han ska få en bra kontakt med dem.
En av dessa är en underbar farfar/morfar med ett barnbarn i tre-årsåldern som frågar och frågar och frågar om allt han ser. Hans morfar/farfar svarar och svarar och hinner dessutom berätta själv när det blir någon sekunds tystnad. De pratar om träd, fåglar och fjärilar de kör förbi, om namnen på alla gator och torg, samt vad olika byggnader är för några. Varje morgon oavbrutet håller de på och jag känner mig alldeles varm av glädje över vilken fin relation de har. Jag känner också lite sorg över att vi inte låter Fjonken ha denna dagliga kontakt med sina far- och morföräldrar, men jag hoppas ändå att han ska få en bra kontakt med dem.
fredag, december 08, 2006
Bästa lekkamraten
Om Fjonk är på gott humör och man lämnar honom att leka med sin fantasi, kommer han på ett eller annat sätt att leka med "Pojken", vilket är hans högra pek- och långfinger.
Pojken kan gå, springa, åka motorcykel och med lite god vilja också få plats i förarhytten på någon av hans lastbilar.
Ibland ser man inte pojken och Fjonk blir absolut rasande om man råkar ta hans hand för att tex. sätta på en jacka och man därmed förstör det Pojken gjorde, men för det mesta brukar vi nu känna Pojken så bra att vi kan hitta på mer diplomatiska sätt att göra saker på utan att störa Pojken.
Pojken kan gå, springa, åka motorcykel och med lite god vilja också få plats i förarhytten på någon av hans lastbilar.
Ibland ser man inte pojken och Fjonk blir absolut rasande om man råkar ta hans hand för att tex. sätta på en jacka och man därmed förstör det Pojken gjorde, men för det mesta brukar vi nu känna Pojken så bra att vi kan hitta på mer diplomatiska sätt att göra saker på utan att störa Pojken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)