Lucia på längden och tvären

Efter en vecka fylld av julfesten så skulle det vara flera Luciatåg också arrangerade av skolan. Något blev inställt och något visade sig bara vara ett genrep, men det stora Luciafirandet var på svenska ambassadörens residens.
I väntan på att det skulle bli kväll, bakade vi lussekatter och pepparkakor samt kokade glögg så det stod härliga till och bjöd Fjonks kompis Ivan med familj.

Så blev det kväll och med regnet smattrande mot tältduken bjöds vi på exklusivt tilltugg och högklassigt uppträdande. Framförallt de tre små pepparkaksgubbarna, Fjonk och hans två bästa kompisar Ivan och Tofte charmade.

En vanlig skoldag

Fjonken brukar redan vara vaken när vår klocka ringer tio över sju, men ibland är han inte det och då ägnas morgonen åt att försöka få liv i honom. Vaknar han inte av sig själv, är han nämligen helt omöjlig att få liv i, så hårt som han sover.

Strax innan halv åtta åker Olof och då äter Fjonk mjölk och flingor, medan Sofia packar ihop läxböcker (de har matteläxa en gång i veckan och läsläxa en gång) samt eventuella gympa- eller badkläder.

Vid åtta går han hemifrån, antingen med mig eller med vår barnflicka Grace som brukar komma precis då.

Det är en lång backe att gå uppför...

... innan man kommer till den första grinden...

... sen är det ju en backe till...

... innan man är på plats att vänta på skolbussen.

Fjonken älskar sin skola, och det är inte så konstigt. De är en lagom liten mysig skolan med en underbart grön skolgård och en lagom liten mysig grupp om bara 10 elever, 5-7 år.

Och förutom lektioner i läsning och matte med fröken Karin har de musik, engelska och idrott på schemat. Klockan ett är det så fritids och då har de förutom fri lek också akrobatik och simning.

Klockan tre går skolbussarna hem och han möts då av Grace som han leker med tills vi kommer hem från jobbet vid halvsextiden. Sen blir det lite spel och lek innan middag, pyamas, tandborstning och saga.

Bakdag och julfest nummer två

Igår var vi inte utanför dörren på hela dagen, förutom Olof som åkte till affärene för att handla lite. Adrian gick runt i pyamas tills klockan var över fyra på eftermiddagen. Men vi gjorde något vettigt i alla fall, förutom det vettiga i att ta det lugnt, läsa, spela spel och sånt, vi bakade både lussekatter och pepparkakor.
Vi tog sen med våra alster till den grillfest som ordnats på vår gård. Eftersom alla kommer från så många olika länder skulle alla ta med sig någon typisk julmat från sitt land. Men då det sen visade sig att nästan inga var kristna utan de flesta var muslimer, hinduer, sikher och judar, blev det ju inte så juligt. Det var dock väldigt trevligt, med god mat och så en skön brasa när kvällen började bli kylig. (julfest nummer ett som jag hade haft på fredagskvällen med de som rider på samma stall som mig var lika "ojulig" den, men lika trevlig)
Fjonken berättade att han hade bränt sig på benet då han och hans kompisar srungit för nära grillen, men han verkade inte tycka det gjorde så ont. Imorse när jag såg det tyckte jag att det såg ganska illa ut, med en rejäl brännskada (dock bara en halv handflata stor så inget att åka till sjukhus för) och först då började Fjonk också tycka att det gjorde ont.
Annars hade vi ytterligare en lugn dag idag, med lussekatter och peppakkakor till frukost på sängen.

Sverige i november...

... skulle man ju kunna tänka sig är ganska trist, men det är faktiskt härligt.

Torsdag 19e: Har nästan somnat här på hotellet i Uppsala efter ännu en intensiv dag och har ännu inte några planer för dagarna i Stockholm. borde boka in vem jag vill träffa och var jag ska bo, men jag orkar inte. Tror jag håller på att bli förkyld också.
Söndag 22a: Hade en helt fantastisk dag igår. Gick en massa och träffade goda vänner och åt god mat.
Tisdag 24e: Fick en riktigt brakförkylning så jag blev sängliggande i två dagar och hann inte träffa så många så det kanske var tur att jag inte hade gjort upp några planer. Nu mår jag bättre och åker tåg ned till Skåne. Sverige visar upp sin allra vackraste sida utanför: sol, glittrande sjöar och kritvita björkar.
Torsdag 26e: Ännu en härlig dag! Spelade frisbee med Fjonk i trädgården, gick en strandpromenad med en väninna och åt middag med släkten.
Fredag 27e: En lugn och skön morgon hos syrran som dock hade varit bättre om vi inte blivit väckta innan gryningen av två busfrön som spelade elgitarr. men nu leker de så fint tillsammans, Fjonk och hans 3-årige kusin.
Lördag 28e: Vi flyger nattflyg tillbaka till Kenya ikväll och åker mot Köpenhamn strax efter lunch. Hade en stund på förmiddagen då vi gick en runda i skogen för att Fjonk skulle visa kojan han hade hittat och vi skulle ha en liten picknick.

Mer resor

Sen jag kom tillbaka från Etiopien i lördags har Olof hunnit vara i Uganda och han åker till Puntland på söndag. Han kommer precis hinna tillbaka tills jag åker till Sverige nästa fredag.
Jag börjar bli trött nu. Har inte haft någon egentlig ledighet på hela året så jag planerar att ta en vecka i Sverige efter att jag gjort jobbdelen i Stockholm och Uppsala. Men jag orkar inte ens planera den. Ska jag resa runt och träffa familj och vänner eller ska jag bara ta det lugnt och semestra? Semester i november i Sverige är kanske inte vad man främst tänker sig, men just nu känns det som om det kan bli ganska bra, inga krav eller så utan bara lugnt och skönt.

Borta bra men hemma bäst

Kom hem efter Etiopien och det kändes så skönt att vara hemma. Men så började jag fundera vidare: Vad är det som känns bra med att vara hemma och vad är Hemma egentligen? Det här är vad jag kom fram till:

1. En skön säng med lagom mjuka kuddar och sköna täcken som jag själv valt.
2. Ett kök där man kan gå och ta det man vill när man vill
3. En garderob där det finns kläder för alla väder och tillfällen
4. Att kunna hitta småsaker undangömda som man tycker om men glömt bort att man hade
5. En vardag där man har rutiner och inte behöver planera allt
   
6. Att ha min familj omkring mig (det är nog här jag saknar att inte alla bor där jag bor)
   

Etiopien, den här gången hela familjen

Jag sitter nu i Jijiga, i östra Etiopien och väntar på flyget tillbaka till Addis som redan är fyra timmar försenat. Det är lite tråkigt med all denna väntan för varje gång jag rest hit (och det är säkert fem-sex gånger nu) har planet varit i snitt åtta timmar försenat, fattar inte att de inte låter mig resa med bil. Även om det tar 14 timmar så vet man iaf när man kommer fram och kan planera för det.

Men trots att jag varit i Etiopien för att besöka "mina" flyktingläger ett antal gånger, så var den här resan speciell eftersom Olof och Fjonken följde med de första tio dagarna. Det var ju extra kul eftersom både jag och Olof hade rest med våra jobb en del dessförinnan och inte hunnit träffats så mycket.

Vi landade ganska sent på fredagskvällen och åkte till det hotell nära flygplatsen där jag brukar bo med jobbet. Nästa morgon vaknade vi ganska tidigt av att solen sken in och av att det fanns byggarbetare på våningen under som var i full gång. Så efter en god frukost, tog vi en taxi upp till de äldsta delarna av stan som ligger högst uppe på en kulle. Därifrån gick vi sen nedför, genom hela stan och stannade bara ibland för att dricka en läsk eller titta på nån utställning. Jag var riktigt imponerad av vår lille Fjonk som verkligen blivit stor. Han gnällde inte en enda gång under dagen trots att vi inte kom tillbaka till hotellet förrän på sena eftermiddagen och han då verkligen korsat hela stan som inte alls är så liten.
Vi hämtade våra väskor och tog sen taxi upp till andra sidan stan igen, nu för att checka in på Taitu Hotel, det äldsta hotellet i hela Etiopien som knappt ändrats ett dugg sedan det byggdes i slutet av 1800-talet vilket ju var charmigt på sitt sätt.
Söndagen blev en museitittardag då vi hann med tre olika museum, varav nationalmuseét med Lucy, var en av höjdpunkterna. Fjonk blev så till sig att vi sen fick ägna hela lunchen åt att läsa hela Etiopiens historia och om alla kungar. Sen var det barnkalas på eftermiddagen så han fick lite lek också.
På måndagsmorgonen åkte vi ned till Langanosjön där Svenska Kyrkan ordnat ett seminarium för alla sin utsända personal i östra och västra Afrika. Även familjer var välkomna och de hade tom ordnat med barnvakter till barnen.
Vi kom tillbaka till Addis på fredagen och var då på en restaurang med traditionella danser och alla barnen somnade i högar under borden. På lördagsmorgonen reste vi sen vidare med flyg till Lalibela, känd för sina gamla kyrkor uthuggna ur berget i ett stycke.
Det var verkligen helt fantastiskt, även om min kamera gav upp. Jag har visserligen aldrig varit med om så mycket flugor och Fjonk fick lite panik innan han fick sig en flugviftare, men byn var mysig och det var framförallt skönt att se lite lite av landsbygdsetiopien.

Vi reser så mycket

Olof och Sofia reser mycket just nu. Knappt hinner den ena hem förrän nästa ska iväg. IBland verkar det som om det inte kommer att gå, men hitintills har det alltid löst sig till slut så att Adrian aldrig behövt vara ensam hemma eller fått sova över hos nån kompis.

Igår var det musikcafé på Adrians skola. Jag hade precis kommit hem från Dadaab och skulle väl egentligen packa då vi alla reser till Etiopien direkt efter jobbet ikväll.
Jag trodde väl att det skulle vara uppträdanden av barnen, men det visade sig vara mest allsång. Trötta föräldrar som kom direkt från jobbet där de suttit med budgetar och strategidiskussioner fick en möjlighet att släppa loss rejält och ge utlopp för all spänning och frustration. Ungarna tittade storögt på sina föräldrar och fattade ingenting framförallt under de studentikosa sångerna.

Värmebölja och regn

Plötsligt blev det sommar och i en dryg vecka nu har det varit varmt, jättevarmt för att vara Nairobi och den här tiden på året, vi sparkar av oss täcket på natten, går barfota inne och till och med jag, Sofia, går till jobbet utan jacka. Men det är en konstig kvav sorts värme, inte så varmt att man svettas, säkert inte ens över 25 grader, men kvavt. Men så har det börjat regna också så det är väl därför, korta regnperioden är på väg. De senaste dagarna har det vräkt ned en stund på kvällen och vi har nu också fått något mer vatten och el. Egentligen ska vi har elavbrott 6-18 tre dagar i veckan och vi brukar få vatten ett par timmar tidigt på söndagsmorgonen, men nu har vi haft vatten tre gånger senaste veckan och elen har kommit och gått även de dagar som ska vara strömlösa. Vi får väl se hur det håller i sig när vattennivåerna går upp.

Födelsedagsmånaden del 2

Två veckor senare var det dags för familjens andra septemberfödelsedag, Fjonk som fyllde 6 år och det firade vi i flera dagar. Det började redan kvällen innan då vi gick på etiopisk restaurang och Fjonk fick äta en av sina favoriträtter: shiro med injera. Han fick då sina två första presenter: en piratlegogubbe av oss och en basketboll av våra vänner.
Eftersom det skulle bli väldigt tidigt att fira födelsedag innan Olof åkte till jobbet, hade vi bara en liten födelsedagssång och frukost på sängen samt en present: en sk Bionicle, som han önskat sig i ett år och vi äntligen gått med på att köpa.
På kvällen hade vi riktig födelsedagsfirning med tårta och presenter (böcker, väckarklocka, radiostyrd bil, färgpennor mm)

Tre dagar efter Fjonks födelsedag hade vi kalas för honom, och alla barnen kom utklädda till olika djur. Populärast var katt och olika kattdjur, här Fjonk som tiger och hans kompis Ivan som huskatt. Alla tio barnen i klassen (noll-ettan) var bjudna och deras föräldrar också.
Jag trodde att jag skulle veta hur man ordnade kalas efter fem tidigare Fjonkkalas och otaliga andra jag varit gäst på, men det visade sig vara mycket svårare än jag föreställt mig. När killarna låste in sig på Fjonks rum och lekte med de fyra Bionicles Fjonk nu hade fått (!!!) och tjejerna hängde med sina mammor i vardagsrummet borde vi ha förberett en massa djurlekar men trötta som jag och Olof var efter att ha massor på jobbet, hade vi inte tänkt ut något.
Det blev dock ganska bra ändå. Trots att alla verkligen lagt ned möda på att göra fina dräkter och ansiktsmålningar, höll det inte så länge eftersom barnen ville gå och bada i poolen nästan direkt trots att vattnet fortfarande inte är särskilt varmt. Sen var det skattjakt som de klarade av alldeles för snabbt och kladdkaka som tårta.

Jobbresa till kusten

LWF/DWS Kenya har varje år en workshop då man utvärderar året som gått och planerar inför det nya året. Nu i september var det dags att börja knyta ihop 2009 och skriva ansökningar för 2010 och det gjordes för alla i "management"-position på ett strandhotell. För en del var det första gången de såg havet och det tog några dagars kvällspromenad längs stranden innan de vågade gå i.

Födelsedagsmånaden del 1

Vi började september med min, Sofias födelsedag. Jag valde att rida dressyrtävling på två olika hästar, det var kul men gick väl inte så där jättebra.

Dagen efter åkte vi till Village Market där Fjonk fick välja var vi skulle äta och det blev då japansk restaurang och sushi.

Massa mer roliga saker fick Fjonk också göra...

... men kan ändå vara jobbigt att vara fem år.

Folkräkning

Jag har nog inte insett tidigare vilket enormt projekt en folkräkning är. Nu har ju inte Kenya lika många invånare som Kina till exempel, men över 35 miljoner är ändå en hel del och när de inte är kommunistiskt tränade heller måste det vara näst intill omöjligt att få folk att vara stilla så det kan bli räknade. Först annonserade man att alla skulle räknas på kvällen måndag 24e augusti och då skulle alla se till att vara hemma från sina jobb. Sen insåg man nog att med alla frågor om husdjur, datorer, anställningar, kostvanor och allt annat de skulle fråga om, så skulle det ta minst en halvtimme per hushåll och då skulle halva Kenyas befolkning behöva intervjua den andra halvan för att de skulle vara klara på fyra timmar som utlovat. Då införde man i god tradition med en dags varsel en extra helgdag idag för att fortsätta räkna folk.
Men varken jag eller Olof behöver bli räknade (antar att vi räknar oss själva) så våra chefer ville att vi skulle komma och jobba som vanligt, vilket innebar att då skolan är stängd, även vår barnflicka behövde jobba liksom vaktmästaren som öppnade kontoret imorse. Men det var nog inte bara dem, för även om det var mindre trafik än vanlig imorse, var det bussar och minibussar på gatan, affärer var öppna och poliser, vakter och läkare stängde nog inte heller ned sina arbetsplatser.
Så det blir spännande att se om och när och vad för siffror vi får ut ur den här folkräkningen. Hur många människor bor det i Kenya? Hur många har bil, internet och mobiltelefon; och hur många svälter?

Dagen S

Idag var det dagen S: skolstart på Svenska skolan. Jag följde med Fjonk för att se att han hamnade rätt och för att be att han hämtas av en annan skolbuss så han inte behöver åka hemifrån redan kvart över sju när han bor knappt 10 minuters bilväg från skolan som börjar halv nio.
Den nye rektorn hälsade välkommen och sen fick Fjonk gå med sin älskade fröken Karin och sina klasskompisar från förra terminen upp till sitt välkända klassrum. Det kändes jättebra för honom och för mig. Nytt för den här terminen var att de istället för ett stort bord i mitten får varsin bänk och att istället för en 0:a är det en 0-1:a.
Föräldrarna klämde ihop sig på små pallar i de två dörröppningarna och barnen satte igång att utforska sina bänkar och glädjas över alla nya böcker. Alla barnen ropade i kör att de ville börja ha matte, men Karin tyckte att de första dagen kunde ägna sig åt att komma igång efter sommaren bara.
Fem barn födda 2003 som i våras gick i 0:an fortsätter nu i 0:an, två av dem som nu blir sju samt 3 nya barn som också är sju år, ska gå i ettan, så det var inte så mycket att diskutera för Fjonks del eftersom han inte ens fyllt 6. Men vi har redan tidigare förstått att det är en flexibel klass där alla barn får jobba i sin egen takt och redan första dagen fick föräldrarna veta att de 6-åringar som vill läsa kan få följa ettans läselektioner.

Första dagen i skolan

Vet ni vad en DONGLE är?

Det visste jag inte heller för några veckor sen, men jag blev nyfiken och nu är jag stolt ägare till en Dongle. Kanske vet ni precis vad det är och kanske är det bara jag som är hopplöst oteknisk.
Det hela började när jag tröttnade på att sitta och skriva SMS på långa bilresor och tänkte att jag skulle kunna skriva email istället. Mina kolleger gjorde redan narr av mig för min hopplöst simpla mobiltelefon så jag slog på stort och köpte en jag kunde surfa med och mycket annat. Den har visat sig mycket användbar eftersom internet fungerar i hela Kenya, även där jag annars inte haft tillgång till internet. Så fick jag också veta att med köpet ingick ett års prenumeration på ett begränsat utbud av DSTVs tevekanaler om man köpte en liten mobil tevemottagare, en DONGLE. Så igår lyckades Fjonk titta på tecknad film och vi kunde se BBC-nyheterna, något vi verkligen inte är bortskämda med eftersom det är många år sen vi hade "live-TV", dvs teveprogram som går efter en speciell tablå och inte efter vilken DVD man stoppat in i maskinen. Fjonk undrade hur man pausade och höll nästan på att kissa på sig när han fick veta att det inte gick.

Vinter i Nairobi

De senaste veckorna har det verkligen varit ovanligt kallt, dock är det bara idag som det regnat också. En morgon var det 12 grader inomhus och det är nog inte bara frysisar som jag som tycker att det är kallt. Jag är som sagt frusen och som tur är har jag en värmefläkt på jobbet som är på nästan året om, annars hade jag nog inte kunnat sitta still. Men till skillnad från på sommaren när det är lite råkallt inne och soligt och skönt ute, ca 20 grader, så är det nu knappt 15 ute så då blir det ju lika kallt var man än är. Hemma har jag dubbla fleecetröjor på mig och jag sover med både fleece, dubbla pyamasbyxor, duntossor (som jag dock sparkar av mig under natten) och duntäcke. Ja, jag vet att jag är onormalt frusen av mig, men ändå...
Ikväll åker jag och Fjonk i alla fall till kusten och även om det är regnperiod där så är det nog några grader varmare. Ska bli skönt.

Några fler Dubaibilder

Bilder från Dubai och Oman

Förenade Arabemiraterna (UAE) & Oman.
Påslovet 2009 (5-13 april)

DUBAI

Dubai Creek, dit produkter som rökelse och myrra skeppas in och hiluxar och DVDer ut.
Historiskt Museum huserat i en gammal borg, mitt i stan. Väldigt bra och ett av minst 10 museer i stan, självklart gratis och vänlig service.

Vi korsar "creeken" i traditionell flodtaxi för att ta oss över till vår del av stan.

I en av de gigantiska shopping centren finns en hel skidbacke, Adrian och Olof åkte kälke, isbanor och hade snökrig, medan Sofia shoppade.


Störst, dyrat och bäst.... Världens högsta byggnad, som snart kommer att konkureras ut (dvs om finanskrisen ej undergrävt planen).



Ut i öknen med hyrbil...

Men förresten, det är ju påsk, alla hotell är fullbokade eller galet dyra, ok, vi åker över till Oman, tror ni man behöver visum? Inte ens stämpel? Vi frågar polisen...

(vi)Jaha, man åker vidare in i landet...

(polisen) Vart ska ni?

(vi) Öhh till något fint ställe...

(polisen) Åk till Saahra, det är en fin bergsby.

(vi) Ok!?

(gränsstation1 ) Vart ska ni?

(vi) Saahra!

(dom) Då får ni åka till andra gränsstationen...

(gränsstation 2 bra bit senare) finns inget som heter Saahra, ni menar nog Sohar, det är en fin kuststad!

(vi) ok...

Sohar, Saladin sjöfararens hemstad. Undrar förresten om det mystiska Saahra existerar?

Fjonken of Arabia..

Sharjah, mellanösterns kulturhuvudstad (något gånget år), lågprisbolaget Airarabias hubb och vår sista dag på Arabiska halvön.

Kenyansk begravning

Igår var jag på begravningen för en kollega på LWF. Liz var vår admin officer så vi åkte alla på hela kontoret tillsammans, förutom receptionisten som fortsatte demonstrera sitt missnöje mot Liz.
Vi reste en liten bit utanför stan, till sluttningarna av Mount Kenya, till gudstjänst i en liten katolsk bykyrka och gravsättning under ett avokadoträd bredvid hennes mans majsodling. Jag vet att Liz hade långt att resa till jobbet, men jag vet inte om det var här hon bodde permanent eller om de hade en lägenhet lite närmare stan.
En begravning är väl aldrig en trevlig tillställning, men för mig är det nog ett par anledningar till att jag verkligen kände och fortfarande känner mig riktigt illa berörd.
Liz var bara 35 år när hon dog till följderna av en komplicerad förlossning. Visst vet jag att sånt händer i Afrika, men jag har alltid inbillat mig att det sker för kvinnor som föder hemma långt från moderna sjukhus, inte att det skulle hända någon som har en schysst försäkring och får tillgång till samma nivå som i Sverige på ett av de allra bästa sjukhusen i landet. Detta var det andra dödsfallet på samma sjukhus jag hört om, så antingen är sjukhuset inte lika bra som kostnaderna där, eller så var det bara en slump. Jag tror nog att vi ska använda det andra av de rekommenderade sjukhusen om det behövs.
Att hon var så ung och efterlämnar två små söta döttrar; ett spädbarn och en 1,5-åring gör mig också illa till mods. Båda barnen var med på hela begravningen och gick från famn till famn men begrep ju inte vad som hänt deras mamma.
Mitt eget förhållande till Liz var lite komplicerat, jag tyckte inte att hon var bra på sitt jobb och jag hade många konfrontationer med henne. Men jag förstod också att hon hade det svårt hemma, både med sin man och sina föräldrar. Jag tror att föräldrarna ville att hon skulle lämna mannen men att hon istället bröt med familjen. Jag och Liz kunde diskutera mycket och lyssna på varandras väldigt olika utgångspunkter, men jag tyckte det var svårt att hon var så oerhört religiös att hon inte hörde när hon motsa sig själv, och att hon var lite för fascinerad av de delar av gamla testamentet där det talas om krig, död och hemska straff.

Utflykter runt Nairobi

Den här veckan har vi åkt på lite små utflykter runt stan med Olivia, Fredrik och Kalle. I tisdags var jag, Fjonk och Olivia och red på vår vanliga ridskola i Karen. Sen åkte jag till jobbet och körde hem Fjonken, medan Olivia, Fredrik och Kalle besökte Karen Blixen museum, giraffparken och Nationalmuséet i stan.
Sen åkte de till Hell's Gate (se bilder från vårt besök tidigare här i blogen) för att tälta, cykla och se vilda djur i två dagar och kom tillbaka nöjda igår. Men nu ska jag hinna jobba lite för efter lunchska vi resa på safari till Amboseli (bilder också därifrån tidigare här i bloggen) öven helgen.

Sommarlovet fortsätter men nu med gäster

Fjonk är nu inne på sin fjärde sommarlovsvecka och nu börjar han ha lite tråkigt. Visserligen har hans kompisar Eesha och Sahil också sommarlov nu så han har nån att leka med, men dagarna är ändå lite långa tycker han. Olof började jobba förra fredagen så han har varit hemma med Grace, vår barnflicka. Jag har också lyckats resa till Kakuma flyktingläger för första gången i år (ska eg resa dit var tredje månad så det var ju verkligen på tiden)
Men inatt, eller kanske snarare imorse kom Olivia, fredrik och Kalle på besök så det tycker vi alla är jättekul. Tyvärr har vi väldigt körigt på jobbet med många som slutat eller är på semester, så jag har inte fått ledigt så mycket som jag önskar, men vi ska nog ändå kunna göra lite saker ihop.

Mer resor...

När jag kom hem från Etiopien förra fredagen, var det riktigt mycket trafik så det tog mig nästan två timmar hem från flygplatsen. Jag tänkte ytterligare en gång att det värsta med att resa är all väntetid på flygplatser och all restid dit och från. Väl hemkommen bytte jag bara om och gav mig ut i en ännu mer tätnande fredagstrafik för att rida, men då kändes det plötsligt inte alls lika jobbigt att sitta fast i köer.
På lördagsmorgonen kom Olof och Adrian hem från sin resa till Spanien och Sverige men jag hann inte se vad de köpt med sig eftersom deras väskor hade fastnat i Amsterdam och jag reste till Dar es Salaam på söndagsmorgonen. Men vi hann ha lite tid att umgås tillsammans i alla fall.
Sen en intressant workshop i Dar es Salaam om Rights Based Approach, trevliga deltagare från hela Östra Afrika-regionen, och lite tid att återupptäcka Dar, 11 år sedan jag var där senast.
Kom hem på midsommarafton och vi bjöd hem vänner till en midsommardagsfika i trädgården med ovanligt mycket värme och sol för årstiden. Olof skulle ha börjat sitt nya jobb på FN i måndags men fortfarande väntar han på att alla papper ska bli klara. Lite irriterande kanske eftersom de då kanske hade kunnat tillbringa ytterligare en vecka eller två i Europa. Det roliga för Fjonk var ändå att han fick gå på sommarfritids en vecka innan sommarlovet började på allvar.

Gräsänka

Nu har det gått över en vecka sen Olof och Adrian åkte till Sverige. Förra lördagen gick vi upp innan gryningen och jag körde dem till flygplatsen för att vinka av. På vägen hem hade inget ännu öppnat så jag körde hem igen för att äta frukost i lugn och ro. Sen åkte jag in till stan och spanade läget, trots att vi bott här i ett år var det första gången jag bara strosade runt i stan eftersom vi annars brukar göra våra ärenden på shopping malls.
På söndagen var jag och red för första gången på jättelänge (om man bortser från uteritten jag gjorde med syrrorna när jag var i Sverige nu senast var det 7 månaders sen jag red). Fick ett hårt dressyrpass så när jag sen kom hem tog jag ett varmt bad för att mjuka upp muskleran och inte få för mycket träningsvärk. Trots detta kom jag knappt upp ur sängen på måndagsmorgonen som var Madaraka Day och ännu en helgdag. Ägnade dagen åt att fixa hemma och springa ärenden, men hann också sitta i trädgården och läsa en god bok.
På tisdagen hade min träningsvärk lagt sig något och jag var och red dressyr igen efter jobbet, nu fick jag min favvohäst och jag njöt i fulla drag trots öppna ridsår.
Resten av veckan hade vi Management Team möte och i varje paus sprang jag ut till Donald, datakillen, för att se om han skulle lyckas lösa våra dataproblem. Jag fick tillbaka en dator som nu funkar relativt bra, men huvudservern dog helt i fredags. Av ålder tydligen för den var från mars 2000, men det hjälper ju inte alla mail och dokument som gick förlorade.
Igår var jag och red ytterligare en gång och det är verkligen så att det blir roligare för var gång. Min ridlärare sa att jag var ridskolans bästa elev, men att jag skulle behöva träna oftare för att hålla mig igång. Om jag blir fodervärd på en häst nästa år, kan jag få börja tävla också.
Nu ska jag packa för min resa till Etiopien.

Dagbok från DPRK

Jag hittade en del gamla massmail jag skrev under vår tid i DPR (Nord) Korea och har lagt ut dem som blogginlägg ni hitar på: http://live-in-dprk.blogspot.com/

Datorvirus

Nu har det gått 1,5 vecka sen jag först upptäckte att min laptop på jobbet hade virus, jag fick en annan istället men det hade också virus. Sen kollapsade servern och vår datakille Donald jobbar jättehårt för att fixa det eftersom viruset går in och gör alla lösenord ogiltiga, vilket ju gör alla försök att reparera väldigt svåra.
Jag har tagit med min egen dator till jobbet och kopplat upp den på mitt eget trådlösa modem för att den inte ska bli smittad av servern, men utan mina dokument och utan min jobbmail, är det ju svårt att jobba, finns ju bara en viss mängd jobb som kan skötas via telefon och yahoo-mail.
Olof kom väl hem från Rwanda och i helgen åkte vi till en park för att picknicka ihop med Fjonks bästis Tofte och hans familj. Det var väldigt trevligt och avkopplande. I måndags åkte Olof till Dadaab för att göra en uppdatering av LWFs säkerhetsmanual. Han måste passa på att göra klart alla såna uppdrag han lovat att göra nu innan han åker till Europa två veckor och sen börjar jobba.
Igår kväll var det årsmöte på Svenska skolans skolförening och musikcafé. Mötet var väl som såna möten är, och trots att jag hade lovat Olof och mig själv att inte ta några uppdrag, hamnade jag i valberedningen. Hoppas inte det blir för betungande. Men musikcafeét sen var otroligt bra. Alla barn i grundskolan hade övat in olika sånger och danser och de var verkligen jätteduktiga allihop.

Min demokratiska plikt

Olof är i Kigali, Rwanda på en konferens så jag och Fjonken har lite tid för varandra. Eftersom datorerna på jobbet strular så har jag utan problem kunnat gå hem lite tidigare på eftermiddagarna. Idag åkte vi till svenska ambassaden för att rösta i EU-valet. Jag hade tre möjliga kandidater jag ännu inte hade bestämt mig för vilken jag skulle rösta på, men Fjonk gjorde det enkelt och valde åt mig, Eva-Britt tyckte han var ett mycket finare namn än både Hanna och Bodil. Kvinnan på ambassaden verkade ha tråkigt och var lite pratsjuk, tydligen tar in svenskarna i Nairobi sina medborgerliga plikter på allvar, så vi hade en trevlig stund där. När vi körde därifrån hade trafiken börjat tätna så vi stannade på ett café och Fjonk fick pannkakor till kvällsmat. Imorgon kommer Olof hem och sen ska vi ha en skön helg tillsammans.

Sambandet mellan regn och trafikstockningar

Det är underligt det här med trafik och regn. Hur kommer det sig att det alltid är en massa trafikstockningar när det regnar. Både här i Nairobi och i La Paz är det så, hur det var i Stockholm minns jag inte för det var så länge sen jag körde där. Är det likadant där?
En tanke kunde ju vara att fler tar bilen när det regnar och att det därför blir fler bilar på vägarna, men eftersom jag tror att alla som har bil i Kenya använder den dagligen så tror jag inte på den teorin. En annan möjlighet skulle kunna vara att antalet bilar är konstant men att en del som annars går nu har något som åker och hämtar dem och att den sträcka varje bil kör därför blir längre. Men inte heller det känns troligt.
Däremot tror jag att det är fler som åker kollektivt när det regnar. Många anser att busspriserna är höga och åker därför bara när det är helt nödvändigt. Däremot så är ju varje minibuss ett eget företag och jag har svårt att se att det finns minibussar som bara kör när det regnar, alltså borde detta inte heller ge fler fordon på vägarna, bara fullare bussar.
Har du egna teorier om varför det är så? Skicka in dem och så har du en chans att vinna några fina gem.

Höstväder och skolstart

Vaknade mitt i natten av att regnet smattrade mot taket, ljudet var så högt att jag började fundera på om våra takpannor kanske i själva verket var gjorda av plåt.
De kenyanska skolorna som tillämpar tre-terminssystem, har precis börjat och i kombination med regnen, gör det att trafiken plötsligt från en vecka till nästa blivit helt outhärdlig. Under rusningstid tar den kortaste sträcka tre gånger så lång tid, om inte mer. Oftast är det i en korsning där de som kommer från den mindre vägen och känner att de inte blir utsläppta som det blir totalt stopp och ingen kommer fram i någon riktning.
Fjonks skolbuss som brukade komma exakt klockan 8.20 utanför vårt område, började plötsligt bli en halvtimme sen. Den fastnade sen i ytterligare köer fram till skolan och de kom ibland upp till en timme för sent till skolan som ska börja 8.30. Det är ju då förståeligt att lärarna ville ha en radikal förändring, så nu har alla bussturer lagts om. Istället för att hoppa på bussen sist, måste Fjonk nu hoppa på först av alla barn på den turen, redan 7.20. Det enda positiva med det är att de kommer hela vägen fram till huset så vi slipper stå i regnet och vänta.
Igår var den första dagen med den nya tidtabellen och vi, liksom de flesta andra föräldrar hade inte fått information om de nya tiderna. Vi låg fortfarande i sängen och Fjonk höll på att läsa en ny bok han fått av sin mormor när jag hörde en större bil vända på vår uppfart. Jag tittade ut och blev mycket förvånad när jag såg att det var skolbussen. Min första tanke var att det hade förekommit nån slags vinter/sommartid (vet inte vilken som är vilken) och att vi sovit en timme för länge. Olof drog snabbt på sig ett par byxor och gick ut för att fråga chauffören vad som stod på medan Fjonk slängde på sig lite kläder och jag packade hans ryggsäck och han var klar att gå inom 10 minuter. Tydligen hade de sen behövt vänta hos varje barn, och sen ändå kommit för sent till skolan, men sen ska det väl gå bättre.
Tycker lite synd om Fjonk som måste sitta på bussen massa extra tid, vi bosatte ju oss nära skolan för att han skulle slippa det. Jag saknar ockå våra lugna mornar när jag och Fjonk hinner ha lite tid tillsammans över frukosten och i väntan på bussen. Men jag antar att vi kommer in i nya rutiner bara och att Fjonk istället ska hinna ha lite rast i skolan istället för att missa stora delar av första lektionen.

Tiden flyger

Vi närmar oss maj och snart har halva året gått, men samtidigt känns det som om året just startat. Blir väl så när allt bara rullar på. Men ändå har vi faktiskt gjort en hel del. Över påsklovet åkte vi till Sharjah i Förenta Arabemiraten, stannade halva veckan i Dubai och sen hyrde vi en bil och drog över till Oman. Det var jätteintressant att se en del av världen vi inte sett förr och det var intressant att se alla muséer, men det var lite kontigt att vara i ett land där 80% av befolkningen är gästarbetare och det var lite svårt att hitta folk som levde traditionella liv utanför städernas enorma rikedomar.

Vårt nya hus

Så har vi då äntligen flyttat och efter långa förhandlingar mellan förra hyresvärden och LWFs advokaten lyckades vi få ut våra möbler som de höll som pant (vi hävdade att hyresvärden skulle ta på sig en del ansvar för stölden samt att vi tyckte att de helt enkelt inte skött underhållet så vi ville inte betala för tre månaders uppsägning).

Det nya huset vi bor i är ett ganska nybyggt radhus (garaget sitter ihop med nästa hus) och eftersom vi är det sista huset i hörnet har vi även en trädgård. Rummen är ganska mycket mindre än i förra huset, så därför har Fjonk fått ett lekrum på nedervåningen så han har plats för alla sina leksaker (det blir mer och mer för varje år som går, undrar hur mycket plats han behöver när han är 15 år?). Det finns också ett mindre gästrum för alla som vill koma och hälsa på.

Men det bästa för honom nu är att en av hans klasskamrater från dagiset han gick på innan han började på Svenska Skolan, Sahil bor granne. Ihop med Sahils syster Isha som är 7 år leker de varje dag efter skolan och de tröttnar aldrig på att cykla nedför backen mellan husen. Eftersom det bara finns tio radhus i området (samt en stor villa där ägarna bor) så är det inte så mycket trafik och de kan cykla ostört.

Det enda dåliga med vårt nya hus är alla mygg som kommer av att vi bor nära floden. De är torrperiod nu så vi kan ju bara ana hur det blir när det är regnigt och fuktigt. Vi har myggnät på ala fönster så de går inte att öppna ordentligt men det gör ju att vi ganska mycket kan kontrollera hur mycket mygg som kommer in (till skillnad från förra huset) Myggen ger en slagt knottlika bett som Fjonken kliar sönder tills han ser ut som en knarkare på både armar och ben, men som tur är finns det ju inte malaria här i alla fall.

Nytt hus men ganska ödsligt

Så har vi då flyttat till ett trevligt litet radhus med en liten pool på området och grannbarn som var klasskamrater med Adrian på Lavington Kindergarten där han gick de första tre månaderna. Enda (?) molnet på himlen nu är att vi inte tilläts ta med våra möbler från förra huset när vi flyttade därifrån i lördags, så vi kör campingstuket igen. Funkar väl ett tag men jag hoppas att LWF löser tvisten med husägaren snarast för det vore ganska trevligt att ha madrasser, kylskåp och spis.

Ständigt 22 grader

Jag trodde nästan att vår termometer hade hängt upp sig eftersom den under en lång tid nu både för inne- och utetemperatur visat 22 grader. Det är en temperatur som känns ganska svenskt "lagom". Inte så varmt att man svettas, men inte heller så kallt att man behöver massa varma kläder. Men allt är ju som sagt relativt, för en del Nairobibor är det så varmt att de klagar på att de smälter bort, for nån som Sofia är det ett tiotal grader för kallt för att vara behagligt.
Egentligen är 22 grader lite för kallt för att simma i poolen för de flesta, men två gånger den här veckan har Adrian trotsat det kalla vattnet i svenska skolans bassäng för att träna sig att simma. Ännu så länge klarar han inte mer än två tre simtag men det är nog bara en tidsfråga innan de säger "klick" och det plötsligt bara funkar. Olof är i Sudan den här veckan och eftersom vi inte längre har kvar vår barnflicka var det först lite svårt att få ihop det, men tre dagar den här veckan har han kunnat leka hos kompisar efter skolan så det löste sig bra.

In(sider)brott

Som jag skrev tidigare hade vi nån som försökte sno våra värdesaker för några månader sen. Vi försökte verkligen att öka säkerheten genom att låsa in och gömma dem bättre samt byta låset till ytterdörren (genom att sandpappra undersidan på dörren går den nu enkelt att låsa igen), men tydligen hjälpte det inte.
Men nu har den låsta gömda väska där vi förvarade värdesaker blivit uppskuren med kniv när vi inte var hemma. Det obehagliga är att det nog var antingen vakterna eller vår barnflicka/städhjälp Rebeca som gjorde det eftersom inte dörren var uppbruten. Det finns olika saker som pekar på de olika alternativen, men oavsett vilket så är det ju personer vi träffat åtminstone ett par gånger i veckan och som vi lärt känna och litat på.
Olof gick för att polisanmäla men då åkte de för att häkta Rebeca utan att lysna på vad han hade att säga. När Olof vägrade att vittna emot henne släppte de henne och sa att de inte ville hjälpa oss mer, såklart ville Olof inte riskera att en oskyldig sattes i fängelse, enligt oss är man ju oskyldig tills man bevisats om motsatsen.
Det känns dock svårt att både ha kvar henne och att bo kvar i huset nu när vi inte vet. Vi har inte berättat något för Fjonk som trivs jättebra här och som verkligen börjat tycka om Rebeca. Han var länge skeptisk mot henne och det är han ofta mot folk han inte känner men när han sen äntligen släpper in dem inpå sig så har han full tillit.

Baddaren på farfars födelsedag

Idag kom Fjonk hem och berättade att ha tagit simmärket Baddaren på simundervisningen på fritis. Han hade behövt doppa huvudet fem gånger, "koka kaffe" fem gången och sen flyta. Nu ska han ligga i hårdträning för Silvergrodan, men för det behöver man kunna simma själv. Han har dock kommit på att det är hans surftröja han har som skydd mot solen som tynger ned honom så nästa gång ska han simma uan och då komme det att gå galant!

Fjonken sjunger: "Abuelito, es tú día. Cuantos años has cumplido? Uoff, Jesús, María!

Fjonk har lärt sig cykla idag!!!

Efter att länge cyklat med stödhjul, provade vi för några månader sen att plocka bort dem, men det verkade inte som han hade balans nog. Så vi satte på dem igen men lite högre upp så att han skulle kunna träna att cykla utan att stödhjulen tog i. Men han hittade ett sätt att cykla på sidan med ett ständigt bra stöd på det ena stödhjulet. Men så plötsligt idag ville han testa utan stödhjul och Olof var beredd på att hålla i honom hårt. Men plötsligt bara gick det. Vår lille Fjonk kan cykla! VI firade med läsk och nötter och kakor trots att det inte var lördag!

Lite svårt att sova

Sov lite dåligt inatt eftersom det lät som om det var någon som gick omkring på bottenvåningen och rotade bland våra saker. Anledningen till att jag fick såna konstiga fantasier är två. Dels så hänger vår ytterdörr snett, kanske för att termiter ätit upp dörrposten eller helt enkelt för att det mesta i vårt hus är lite trasigt. När jag kom hem och låste upp de två låsen var det som om dörren tappade fästet men det är bara några milimeter så det syns ingenting. Men det har blivit allt svårare att låsa och låsa upp och igår kväll lyckades jag inte låsa alls.
Den andra anledningen till att jag tyckte att vi hade inbrottstjuvar är att jag hunnit vänja mig vid isolerade hus under min månad i Europa. Här låter allt som om det var mycket närmare eftersom inte husväggarna eller fönstren tar bort några ljud, framförallt inte på natten när det är ganska tyst. Alltså hör jag bildörrar slå ett par hundra meter bort, jag hör toaletten som spolar i ett grannhus på andra sidan en mur och knarr från en säng i grannhuset på andra sidan uppfarten. Alla dessa ljud lät som om de kom innifrån vårt hus, men som tur var kände jag mig alldeles trygg eftersom dörren till övervåningen gick att låsa.

Annars kanske man kan ha svårt att sova för att situationen i Kenya är svår nu. På vårt personalmöte igår vittnade alla kenyaner om höjda matpriser, ibland har de fördubblats på två veckor! Koalitionsregeringen är också på fallrepet och en ny medialag kommer att kraftigt begränsa den enda demokratin som finns i landet: pressfriheten. Ja samma dystra nyheter som i många andra delar av världen med lågkonjunktur, men som en kollega mycket klokt sa så måste man tänka positivt för att se det positiva.

Back in business

Då är vi tillbaka i vardagen då. Sofia till jobbet och Adrian till dagis. Nej SÅ är det inte! Vår lille lille Fjonk har blivit stor och går nu inte längre på dagis utan i 0:an a.k.a 6-års (fast de är blandat 5- och 6-åringar) a.k.a förskoleklass. Äntligen efter vad som hände i augusti. Det gick jättebra även om de nu gör en mjukstart och han har STORA förväntningar.

Jag och Adrian landade igår morse och ägnade dagen åt att packa upp och så fick vi handla lite mat för såklart hade vi verkligen ingenting hemma efter en månads frånvaro. Olof kommer imorgon, han har varit i Kina lika länge som vi varit i Sverige.

Lördag 6e december: vi landade på morgonen på Kastrup och möttes i Malmö av Katis och Bertil med bilen laddad med varma kläder. Sen var det hästhoppningar och julmarknad på Flyinge resten av dagen.

Söndag 7e december: Dags för pepparkaksbak. Adrian och Fredrik stod för bakandet och Bertil för det mesta av ätandet...

På eftermiddagen var det happenings i Åhus med massor av gratis aktiviteter för barn.

Måndag 8e december: Sofia åkte till Geneve för att få en introduktion på LWF tillsammans med fyra andra sekonderingar från Svenska Kyrkan. Adrian fick tid med morfar Bertil och kunde spela fotboll varje dag. Sofia fick otroligt bra och intressanta och givande dagar i ett snöigt Geneve.

På kvällen den 12e december har man i Geneve en tradition av att krossa en gryta av choklad som innehåller grönsaker av marsipan till minne av en kvinna som hällde het grönsakssoppa på fiendesoldater som försökte inta Geneve en natt på 1200-talet. Därför köpte Sofia en sån gryta (marmite) i en chokladaffär och i Åhus nästa dag krossades den av den yngste och äldste enligt tradition.

Dessförinnan hade vi passat på att uppleva snön som fallit under natten (Sofia tillbringade större delen av natten med att ta sig sakta hemåt från Kastrup i snöstormen) och Fjonk byggde en snö- och gräsgubbe, som faktiskt stod kvar i flera dagar
Att han och Katis lussade för mig på morgonen den 13e har jag redan berättat. På kvällen gick vi till Åhus kyrka där kören hade luciatåg och det var fint fast Fjonk fjonkade sig lite.

14e-18e december: Tillbringade en lugn vecka hemma, jag skrev lite på en projektansökan som skulle in innan jul, åkte in till Kristianstad och handlade julklappar, träffade en gammal klasskompis, spelade fotboll i trädgården m.m. Den 17e kom lillasyster Olivia till Sverige och vi hade massor att prata om, till exempel alla gemensamma bekanta i La Paz.

19e december (nu börjar det bli mer dagbok än bilddagbok, men det får vara så för jag använder själv den här bloggen för att gå tillbaka och se vad jag gjorde när): Sofia, Olivia och Fjonken åkte hem till Ebba och Lukas. Vi fikade, gick en promenad i skogen och umgicks. Kusinerna som nu är 5 och 3 börjar få roligt av varandra. När vi skulle åka sa Lukas "Åka bil", så då packade vi in honom och bilstol och en väska med kläder, välling och blöjor och åkte till Åhus. Ebba var lite tveksam först men överraskade Peter med ett barnfritt dygn så de kunde resa till Köpenhamn, bo på hotell och gå på Kristianias julmarknad.

20e december: Jag sov lite dåligt eftersom Lukas och Adrian snörvlade och hostade ikapp, men Lukas var en sån liten solstråle så att det var kul att lära känna honom bättre.

22a december: Adrian och Sofia åkte hem till Olofs mormor Aina och morfar Lennart dit även Olofs föräldrar Birgitta och Manolo kommit för att fira jul. Självklart blev Fjonk medelpunkten för all uppmärksamhet vilket alltid gör honom lite odräglig, men han charmade nog alla ändå.

23e december: Sofia blev korthårig äntligen efter alldeles för många år i samma icke-frisyr.

24e december: Efter en skön julfrukost kom Ebba, Peter, Lukas och Kosmos. Vi lagade traditionellt och alternativt julbord, åt gott och umgicks. Här framför Kalle Anka som nog de vuxna tycker är mer spännande än barnen som ser tecknat var och varannan dag.

26e december kom Olofs morfar, mamma, pappa och syster till Åhus. Det var första gången Adrians farmor och mormor träffade varandra, så det var ju lite kul. Adrian som varit i centrum i vardera familjen fick nu om möjligt ännu mer uppmärksamhet då han ju själklart var den gemensamma nämnaren, framförallt eftersom Olof inte var med. Efter glögg och julbord gick vi en skön promenad till stranden i det klara kalla vädret.

28e december gick också i promenadens tecken. Vi var ute och gick större delen av dagen längs stranden, grillade korv och fikade. När vi kom hem var det skönt med en brasa och varm soppa.
29e december åkte Sofia och Adrian till Piteå för att få lite vit vinter och för att hälsa på Sofias väninna Ethel och hennes familj. Det var ganska lång väntan på Arlanda på vägen så resan tog nästan lika lång tid som till Nairobi. I Piteå hann vi träffa både mamma, bröder, svägerskor och brorsbarn till Ethel, speciellt kul tyckte Fjonken det var att få leka med Benjamin, snart fyra år eftersom han ju saknat jämnåriga sen vi åkte från Kenya. När Benjamin åkt husbil tillbaka till Stockholm, gick Fjonken ut en promenad med Ethels man Alexander och deras lilla Martina 1 år som skulle somna i vagnen. På vägen gick de förbi en Röda Korset Kupanbutik där de hittade en pulka som egentligen var en slags plastlapp man gör situps med. Men med den i högsta hugg, tog sig Fjonken an en ishård vall i trädgården. Förutsättningarna för pulkaåkande var alltså inte optimala.

30e-31a december: handlade mat och packade lite sen bar det av till Näsberg. Fjonken fick för första gången i sitt liv se en spark vilket han snabbt lärde sig att hantera och fick åka skidor vilket var betydligt svårare. Första gången han åkte hade han jättehöga förväntningar, men han ramlade bara hela tiden. Det slutade med att han blev liggande i snön och stortjöt medan jag snabbt försökte få på mig pjäxor och skidor för att rädda honom. Skaren var hård nog för att åka skidor på och ibland för fjonkar, men när man försökte gå så sjönk man ned till låren. Fjonk lovade sig själv att ALDRIG åka skidor igen. Men redan nästa dag var han taggad och tillsammans skidade vi runt hela trädgården utan att ramla.

Så hade det hunnit bli nyårsafton och vi lagade en god middag och dukade fint. Klockan sex när det redan varit mörkt i flera timmar (redan vid två började det skymma) satte vi oss till bords och åt ugnsbakad lax med ost och pesto med pressad potatis och sallad. Till efterrätt blev det fruktsallad på tropiska frukter med olika slags nötter i. När barnen somnat och vi började bli sömniga framåt tio gick vi ut och tände marchaller vid vägen och sen tog vi sparken runt till grannarna i byn och önskade gott nytt år. På himlen kunde man se norrsken vilket var mycket vackrare än fyverkerier.

1a januari: Vi började året med att ge oss ut på en skidpromenad i det nya året. Vinden hade nu mojnat och det började bli ganska kallt, ca 15 minusgrader. Alex stannade hemma med Martina som sov middag, Ethel tog sparken och jag och Adrian skidor. Vi var nog ute i 1,5 timme så när vi var på hemväg tröt Adrians krafter och Ethel satte på sig hans barnskidor och skjutsade honom i sparken. Framåt kvällen åkte vi tillbaka till Piteå och på vägen passerade temperaturen minus 25.

2a januari åkte vi till en riktig skidbacke i Piteå där vi verkligen kunde åka pulka. Fjonken envisades först med att åka sin magtrimmare (på bilden nedan ser ni varför Fjonk tyckte så mycket om sin pulka, den har ju värstafarthålen på sidorna och ser riktigt fräsig ut) vilket gav Sofia och Ethel möjlighet att turas om att hålla lilla Martina och att åka på den riktiga pulka vi tagit med. Efter en timme var vi stelfrusna men glada. Vi åkte för att handla den mat jag skulle ta med mig till Kenya och åkte sen till flygplatsen utanför Luleå. Den här gången var väntan på Arlanda precis lagom och vi kom fram till Kristinstads lilla flygplats vid halv tio på kvällen, där Bertils bil väntade med isrosor på rutorna. Den natten stannade jag uppe och packade tills jag hade allt under kontroll och insåg att vi nog hade behövt ta med en tredje resväska från Nairobi för att allt skulle få plats. Men det löste sig och jag hann sova några timmar innan vi packade det sista, spelade en sista fotbollsmatch i trädgården och åkte in till Kristianstad och tog tåget till Kastrup.