Kenyansk begravning

Igår var jag på begravningen för en kollega på LWF. Liz var vår admin officer så vi åkte alla på hela kontoret tillsammans, förutom receptionisten som fortsatte demonstrera sitt missnöje mot Liz.
Vi reste en liten bit utanför stan, till sluttningarna av Mount Kenya, till gudstjänst i en liten katolsk bykyrka och gravsättning under ett avokadoträd bredvid hennes mans majsodling. Jag vet att Liz hade långt att resa till jobbet, men jag vet inte om det var här hon bodde permanent eller om de hade en lägenhet lite närmare stan.
En begravning är väl aldrig en trevlig tillställning, men för mig är det nog ett par anledningar till att jag verkligen kände och fortfarande känner mig riktigt illa berörd.
Liz var bara 35 år när hon dog till följderna av en komplicerad förlossning. Visst vet jag att sånt händer i Afrika, men jag har alltid inbillat mig att det sker för kvinnor som föder hemma långt från moderna sjukhus, inte att det skulle hända någon som har en schysst försäkring och får tillgång till samma nivå som i Sverige på ett av de allra bästa sjukhusen i landet. Detta var det andra dödsfallet på samma sjukhus jag hört om, så antingen är sjukhuset inte lika bra som kostnaderna där, eller så var det bara en slump. Jag tror nog att vi ska använda det andra av de rekommenderade sjukhusen om det behövs.
Att hon var så ung och efterlämnar två små söta döttrar; ett spädbarn och en 1,5-åring gör mig också illa till mods. Båda barnen var med på hela begravningen och gick från famn till famn men begrep ju inte vad som hänt deras mamma.
Mitt eget förhållande till Liz var lite komplicerat, jag tyckte inte att hon var bra på sitt jobb och jag hade många konfrontationer med henne. Men jag förstod också att hon hade det svårt hemma, både med sin man och sina föräldrar. Jag tror att föräldrarna ville att hon skulle lämna mannen men att hon istället bröt med familjen. Jag och Liz kunde diskutera mycket och lyssna på varandras väldigt olika utgångspunkter, men jag tyckte det var svårt att hon var så oerhört religiös att hon inte hörde när hon motsa sig själv, och att hon var lite för fascinerad av de delar av gamla testamentet där det talas om krig, död och hemska straff.