tisdag, augusti 25, 2009

Folkräkning

Jag har nog inte insett tidigare vilket enormt projekt en folkräkning är. Nu har ju inte Kenya lika många invånare som Kina till exempel, men över 35 miljoner är ändå en hel del och när de inte är kommunistiskt tränade heller måste det vara näst intill omöjligt att få folk att vara stilla så det kan bli räknade. Först annonserade man att alla skulle räknas på kvällen måndag 24e augusti och då skulle alla se till att vara hemma från sina jobb. Sen insåg man nog att med alla frågor om husdjur, datorer, anställningar, kostvanor och allt annat de skulle fråga om, så skulle det ta minst en halvtimme per hushåll och då skulle halva Kenyas befolkning behöva intervjua den andra halvan för att de skulle vara klara på fyra timmar som utlovat. Då införde man i god tradition med en dags varsel en extra helgdag idag för att fortsätta räkna folk.
Men varken jag eller Olof behöver bli räknade (antar att vi räknar oss själva) så våra chefer ville att vi skulle komma och jobba som vanligt, vilket innebar att då skolan är stängd, även vår barnflicka behövde jobba liksom vaktmästaren som öppnade kontoret imorse. Men det var nog inte bara dem, för även om det var mindre trafik än vanlig imorse, var det bussar och minibussar på gatan, affärer var öppna och poliser, vakter och läkare stängde nog inte heller ned sina arbetsplatser.
Så det blir spännande att se om och när och vad för siffror vi får ut ur den här folkräkningen. Hur många människor bor det i Kenya? Hur många har bil, internet och mobiltelefon; och hur många svälter?

måndag, augusti 24, 2009

Dagen S

Idag var det dagen S: skolstart på Svenska skolan. Jag följde med Fjonk för att se att han hamnade rätt och för att be att han hämtas av en annan skolbuss så han inte behöver åka hemifrån redan kvart över sju när han bor knappt 10 minuters bilväg från skolan som börjar halv nio.
Den nye rektorn hälsade välkommen och sen fick Fjonk gå med sin älskade fröken Karin och sina klasskompisar från förra terminen upp till sitt välkända klassrum. Det kändes jättebra för honom och för mig. Nytt för den här terminen var att de istället för ett stort bord i mitten får varsin bänk och att istället för en 0:a är det en 0-1:a.
Föräldrarna klämde ihop sig på små pallar i de två dörröppningarna och barnen satte igång att utforska sina bänkar och glädjas över alla nya böcker. Alla barnen ropade i kör att de ville börja ha matte, men Karin tyckte att de första dagen kunde ägna sig åt att komma igång efter sommaren bara.
Fem barn födda 2003 som i våras gick i 0:an fortsätter nu i 0:an, två av dem som nu blir sju samt 3 nya barn som också är sju år, ska gå i ettan, så det var inte så mycket att diskutera för Fjonks del eftersom han inte ens fyllt 6. Men vi har redan tidigare förstått att det är en flexibel klass där alla barn får jobba i sin egen takt och redan första dagen fick föräldrarna veta att de 6-åringar som vill läsa kan få följa ettans läselektioner.

Första dagen i skolan

söndag, augusti 23, 2009

Vet ni vad en DONGLE är?

Det visste jag inte heller för några veckor sen, men jag blev nyfiken och nu är jag stolt ägare till en Dongle. Kanske vet ni precis vad det är och kanske är det bara jag som är hopplöst oteknisk.
Det hela började när jag tröttnade på att sitta och skriva SMS på långa bilresor och tänkte att jag skulle kunna skriva email istället. Mina kolleger gjorde redan narr av mig för min hopplöst simpla mobiltelefon så jag slog på stort och köpte en jag kunde surfa med och mycket annat. Den har visat sig mycket användbar eftersom internet fungerar i hela Kenya, även där jag annars inte haft tillgång till internet. Så fick jag också veta att med köpet ingick ett års prenumeration på ett begränsat utbud av DSTVs tevekanaler om man köpte en liten mobil tevemottagare, en DONGLE. Så igår lyckades Fjonk titta på tecknad film och vi kunde se BBC-nyheterna, något vi verkligen inte är bortskämda med eftersom det är många år sen vi hade "live-TV", dvs teveprogram som går efter en speciell tablå och inte efter vilken DVD man stoppat in i maskinen. Fjonk undrade hur man pausade och höll nästan på att kissa på sig när han fick veta att det inte gick.