Husdjur (apa, fåglar och myggor)

Apa: Nästan varje dag får vi besök i trädgården av en Vervet Monkey (vad heter de på svenska?) som kommer in på gräsmattan (läs: jordmattan) och klättrar upp i sitt favoritträd. Jag har ännu inte sett den, men genom detta bildbevis litar jag på Olofs och Adrians rapportering. Olof ville ge den banan, men vågade inte ifall den då skulle lära sig att bli lika agressiv som babianer vana vid att bli matade av människor blir.

Fåglar: Redan första natten i Nairobi hölls jag vaken av vad jag då inte visste var ibisfåglar. De skänade och höll på från strax innan gryning tills solen gått upp helt. Jag tyckte att det lät ungefär som kråkor som kraxade, men tyckte att det lät konstigt att tusentals kråkor skulle kraxa just utanför vårt fönster varje morgon. Om det är att jag vant mig vid ljudet, eller att de faktiskt inte låter lika mycket, men jag vaknar inte längre av dem, utan ser istället dem gå runt huset när jag går ned för att göra frukost.

Myggor: De myggor som bor hos oss är inga vanliga dumma myggor, utan en väldigt speciell intelligent kenyansk sort. De förekommer inte i stora mängder som i Norrland och de bär inte malaria som i låglandet, myggbetten man får av dem är inte ens särskilt stora eller kliar särskilt mycket. Nej, våra myggor är bara irriterande. Varje kväll när vi går och lägger oss, ser vi till att stänga dörren till badrummet eftersom fönstret står öppet där. Sen ger sig Olof ut på myggjakt med ett exemplar av den mycket användbara tidningen Svenskbladet, oftast utan att ha någon jaktlycka. De gömmer sig i garderoben och under sängen, det vet jag eftersom jag ibland sett en skymt av dem där, men de är inte så dumma att de sätter sig på en vit vägg för att vänta på att bli mosade. De smarta myggorna kommer inte ens fram när vi släcker lampan eftersom det då skulle vara alldeles för lätt för oss att tända igen. Nej de väntar tills vi sover som djupast och kring 2-3-tiden kommer de fram ur sina gömställen för att surra in i våra öron. För alla som inte upplevt detta, kan jag berätta att det är ett mycket otrevligt sätt att vakna på. En gång blev jag så desperat att jag liggande på sidan, halvt i sömnen, slog handen hårt på örat i en förhoppning om att jag skulle träffa myggan. Jag lyckades med att inte höra myggsurr mer den natten, men det berodde nog mer på att det ringde i örat så mycket att det överröstade allt ljud, än på något annat. Taktiken är att surra in i öronen på oss lagom mycket för att vi ska vakna till, sen hålla sig undan tills vi somnat om för att upprepa manövern. Mycket irriterande!