Lek och språk

Ett led i att växa upp är att lära sig avsked och återseende. Igår satt han och lekte med en av sina favoritleksaker, en Playmobil-motorcykel vars förare han är noga med att påpeka är en flicka. När hon hade kört lite cross över klossar så berättade han att flickan var lite ledsen för hon saknade sin pappa. Han var på jobbet och skulle snart komma hem, under tiden var det en moster som passade henne. Hon tyckte mycket om sin moster, men längtade ändå till pappa kom hem. En tydlig rollek där Fjonk uttrycker det han går och funderar på.
Idag berättade Fjonks barnflicka Norma att Fjonken frågat henne om var hennes mamma var . När hon berättat att hon bodde väldigt långt borta (hon dog nyligen) så hon inte kan hälsa på henne så ofta, hade Fjonk verkligen blivit illa berörd. Han frågade om Norma var mycket ledsen och saknade sin mamma mycket. Norma hade blivit väldigt rörd av hans medkänsla och jag blev dessutom ganska imponerad över hans nivå på spanska där han kan föra den här typen av samtal.
På dagis har hans fröken också sagt att hon är imponerad över hans spanska och hon undrade om det gick ut över hans svenska. Men jag tror att det är precis tvärtom, det verkar som om när han utvecklar det ena språket, följer det andra med och han har samma nivå på de båda. Han har nu också full koll på vilket som är vilket. Ibland om han sitter och leker själv och jag kommer in till honom kan han ursäkta sig med att säga att han pratade spanska och så går han direkt över till svenska. På samma sätt lär han göra på dagis fast åt andra hållet.