Kröningsceremoni

I helgen kröntes kung Evo till president för Bolivia. Det började på lördagen i Tihuanacu (mer om när vi var där i inlägg 31/10) där man hade en stor traditionell aymaraceremoni bland de gamla ruinerna från huvudstaden i det stora rike som fanns innan spanjorerna kom. Många var de som reste från hela landet för att närvara vid ceremonin, men tyvärr var det bara för inbjudna gäster.
Istället hade borgmästaren i byn Tihuanacu bjudit till stor fest på torget, med gäster från hela det gamla Tihuanacu-riket, 50.000 åskådare och en jättestor tårta av den lokala grödan quinua som Evo skulle skära första biten av. I El Alto hade man en ceremoni för att önska alla åskådare på väg till Tihuanacu god resa, och trots ösregn lockades många människor att dansa och spela och festa. Men tyvärr svek Evo och efter ceremonin vid ruinerna (som dock öppnades upp för några nyfikna), åkte han direkt tillbaka till La Paz.
Kanske var det för att han i sitt enkla hem, skulle ha ett historiskt möte med Chiles avgående president Ricardo Lagos. Det var det första officiella chilenska presidentbesöket på 50 år eftersom de har en gammal olöst grnskonflikt och inga diplomatiska förbindelser.
På söndagen var det dags för den mer formella delen av han kröning. Presidenter och andra högt uppsatta anlände från hela världen och klockan 14 mottog Evo ordensbandet och smycket av sin vice-president Alvaro Garcia Linera (som är hans raka motsats) och deklarerades president. Sen höll han ett tal i en och en halv timme, som både chockade, upprörde och gladde de som lyssnade. Han fick med det mesta han tyckte var fel och ville förändra i landet, från att alla generaler har spanska efternamn till att han vill natinalisera landets resurser och fördela jorden, men han var inte så väldigt precis i hur han skulle göra. Han tackade som sig bör tillresta presidenter, pratade länge om hur snäll drottningen av Spanien varit mot honom när han var förkyld vid sitt besök där, men han glömde att nämna den stackars bortkomne presidenten av Slovenien (den enda presidenten från Europa). Han kom också med många skämt varav det där han ursäktade sitt långa tal med att han inte var van vid att tala, men att han inte smittats av vare sig Fidel Castro eller Hugo Chavez (Venezuela), var bäst eftersom Evo i dagspressen utmålats som Fidels och Hugos lille knähund.
Efter att ha hört hans tal på teve (visades live i tio kaneler i rad) åkte vi in till stan och den folkfest som höll till på Plaza SanFransisco/Los Heroes. Det rapporterades att 200.000 människor hade samlats och på stora scenen spelade man musik. Efter en stund kom Evo och hans vice-president och jublet steg. Författaren Eduardo Galeano talade och sen höll både Linera och Evo långa tal, men vi gick när det började regna.