På besök eller hemma?

På tågstationen i Kristianstad

Efter en resa som tog närmare tre dagar, och med över 250 kilo bagage, landade vi i Yangon tidigt i onsdags morse. En väska hade dock tillfälligt kommit bort på vägen. Vi blev hämtade av några kollegor till mig och körda till ett hotell. Rummet var litet redan innan Adrians madrass lades på golvet, lakanen lite fläckiga och mögelfläckarna i taket färska.
Men förutom detta, långsamt eller obefintligt internet, samt ständiga skyfall, kändes det ganska bra. Allt är så vackert. Alla är så vänliga och vill hjälpa till, ingen försöker luras eller vara våldsam, så det känns nog som att när vi väl får ordning på saker och ting, kommer vi nog kunna trivas.

Idag var vi och tittade på hus och lägenheter. Flera verkade bra så det kommer nog lösa sig med boende snart och vi slipper bo med alla väskor på varandra i ett litet hotellrum alltför länge. Det fanns trevliga hus med liten trädgård och uppfart där Fjonk kan cykla och åka waveboard, men trots att det kostar massor (tänk villa i Stockholms innerstad) är de i ganska förfallet skick och vi har då inga extra pengar att fixa till det. Dessutom är det svårt att bo i eget hus dels för att man måste ordna allt själv som generator vid elavbrott, reparationer av mögelskador och bekämpning av skadedjur. Sen kan det ju bli lite isolerat då murarna är höga. Några radhusområden verkar inte finnas. 

Vi såg en lägenhet som var jättefräsch och fin för 9 000 och där det tom ingår internet, kabelteve och vatten i priset. Visserligen ingen yta där Fjonk kan leka ute, men om det finns andra barn i huset kan de ju springa in till varandra. Vi kanske ska titta på några till, men det ser ändå ganska ljust ut.