När vi fikat färdigt begav vi oss ned i en dal där man kunde fiska forell i en damm. Vi försökte med alla sorters beten, alltifrån marshmallows och bröd till stekt fiskskinn och mask, men de var inte hungiga eller så var de för rädda. Till slut gav vi upp och köpte i ett stånd uppe vid vägen. Hur som helst blev det billigare än om vi fått upp fisk i dammen, dessutom slapp vi rensa dem själva.
Olof åkte till Paraguay tidigt på söndagmorgonen. Det är sista gången han reser dit med jobbet nu och han skulle introducera Celina, sin efterträdare, för alla kontakter där. Samma dag kom Olivia och hennes vänner Kalle och Lena, med de reste iväg igen dagen därpå så jag och Fjonk blev snart ensamma igen.
Då är det lite synd om Fjonken för två mornar i veckan går jag och rider innan jobbet (dessutom rider jag 1-2 gånger under helgen) och om ingen kan vara hemma med Fjonken då måste jag släpa med mig honom i mörkret. Han får då sitta påpälsad i sin vagn och äta frukost, men han brukar snart bli uttråkad. Det enda han tycker är roilgt är om jag galopperar runt i flygande fläng och det händer ju inte SÅ ofta under mina träiga dressyrpass.
Trots att vi trivs bra här i La Paz och det mesta känns som en lugn skön gungande vardag, så måste vi se framåt. Därför har jag börjat sålla i skörden av jobb som alltid är som störst nu i augusti-september. Jag var kallad på två intervjuer före sommaren (Kosovo och Eritrea) men fick inget av dem. Nu har jag skickat in ansökan till ett jobb i Thailand och de närmaste veckorna tänker jag även söka Kina, Uganda och möjligtvis Zimbabwe. Vi får se vad som händer.
Fjonken rider själv också, såklart. Här rider vi faktiskt tillsammans båda två och bilden är tagen från Porthos rygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar