Höghöjdsjäsning

Förra gången jag var och handlade köpte jag färsk jäst, mest för att det fanns i affären för en gångs skull. Paketen är på 500g, men eftersom det inte är en myt att det är svårt att få deg att jäsa här på nästan 4000 möh så behövs det kanske så stora paket.

När Ethel sen var här över karnevalshelgen, så svängde hon ihop en sats brödbullar som blev riktigt lyckade, även om de kanske inte blev lika stora och luftiga som på låglandet. Så i förrgår, när brödet var uppätet och både hon och Alex åkt hem till Lima och Olof åkt till Paraguay, tänkte jag använda resterande delen av jästen för att baka en sats till ihop med Fjonken. Jag skalade av den delen av jäst som torkat lite i kanterna och eftersom Ethels bullar inte smakat en uns jäst trots att hon använde 125 g istället för som normalt 50g, så tog jag i ytterligare lite och stoppade i 150g. Men det ville sig inte alls. De blev som vanligt små och hårda och smakade dessutom så mycket jäst att de knappt var ätbara.

För att få revanch, så gav jag mig igår på att baka kanelbullar, något jag stadigt misslyckats med sedan jag flyttade hit. Jag använde en påse svensk torrjäst och kryddade på med en halv påse boliviansk påsjäst. Jag hade provat detta recept, liksom dubbel så lång jästid tidigare, men av någon anledning lyckades jag den här gången. Bullarna blev inte bara ganska bra, utan helt enormt jättebra. Till och med Fjonks små mjöliga bullar blev jättefina! Inte för att jag tror att det var mer än tur och att jag nog inte kommer att lyckas igen, så blev det plötsligt roligt att baka för tänk att det faktiskt GÅR.