Jag åker minibuss till jobbet oftast eftersom Olof börjar senare än jag. Linjen jag åker går nästan från dörr till dörr, men den går tyvärr inte så väldigt ofta. Därför blir det så att jag nästan varje morgon kommit att åka med samma människor som pendlar samma tider som jag.
En av dessa är en underbar farfar/morfar med ett barnbarn i tre-årsåldern som frågar och frågar och frågar om allt han ser. Hans morfar/farfar svarar och svarar och hinner dessutom berätta själv när det blir någon sekunds tystnad. De pratar om träd, fåglar och fjärilar de kör förbi, om namnen på alla gator och torg, samt vad olika byggnader är för några. Varje morgon oavbrutet håller de på och jag känner mig alldeles varm av glädje över vilken fin relation de har. Jag känner också lite sorg över att vi inte låter Fjonken ha denna dagliga kontakt med sina far- och morföräldrar, men jag hoppas ändå att han ska få en bra kontakt med dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Morfar saknar ocksa dessa stunder med sina barnbarn saa laangt borta.
Vi hade en good stund tillsammans Fjonken och jag naer Mamma och Pappa besoekte Everglads i Florida.
Foer naagra veckor sedan var jag paa begravningen av min basta vaen som laemnade oss alldeles foer tidig. Men med sina 4 barn och 6 barnbarn inte langre aen en timmes bilfaerd jag vet at han fick manga tillfaelle att vara med dem om inte varje dag men atminstone varje vecka.
Jag skall ha dessa stunder med Adrian, Lucas och mina blivande barnbarn... och att de har goda minnen att ha en morfar. Den finna kontakt i din historia aer tack vare en rutin som skapa en god kontakt. Jag kan inte ha en daglig rutin eller vecko rutin med lunch hos morfar men , saettet jag har taenkt att kunna goera detta aer at ta skapa en ha rutin at atminstone varje sommar (och kanske andra lov) ta hand om mina barnbarn en eller flera dagar.
Skicka en kommentar